Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Vanja Eriksson, Loberget, Oviken

Ännu en av våra tidigare missionärer har fått hembud, Vanja Eriksson, som tillsammans med maken John var verksam i dåvarande Belgiska Kongo under 50-talet utsänd av Svenska Baptistsamfundet.

Annons

Vanja, född Nyström, växte upp i Enskede där familjen var engagerad i baptistförsamlingen. Samfundets gård Grävlingsberg blev en naturlig och viktig mötesplats under ungdomsåren. Flera somrar på Gotland kom att betyda mycket för Vanja och gav henne vänner för livet. Klasskamraterna från folkskollärarseminariet behöll hon också kontakten med. Sex av dem möttes förra hösten för att fira sina 90-års dagar tillsammans.

Som förberedelse inför missionärsinsatsen studerade Vanja franska språket i Belgien och mötte där sin blivande make. Men det var först på plats i Kongo som det blev förlovning och bröllop och de fick sitt första barn. Makarna fick dela 57 rika år tillsammans och se barn och barnbarn växa upp. Vanja fick även två barnbarnsbarn. I Kongo arbetade Vanja som lärare och rektor för folkskolor och lärarseminarier i Boshwe, Konkia och Bendela, under perioderna 1951-1956 samt 1957-1960 tills de liksom många missionärer evakuerades i samband med landets självständighet. Maken reste senare tillbaka till Kongo och byggde bland annat flera kyrkor i Basakataområdet. Två av barnen kom också att verka inom mission på olika sätt.

Vanja hade en positiv grundinställning till livet och medmänniskorna. Hon hade stor kärlek till naturen, blommorna och konsten. Dessa egenskaper fick hon användning för både i klassrummet och utanför. Hon var en mycket uppskattad lärare och kollega och hennes uppmuntrande attityd till elever och barn gav dem frimodighet att våga prova på nya saker och utvecklas. Att rita, måla, baka eller pyssla med barnbarnen blev en favoritsysselsättning för Vanja på äldre dagar.

När Vanja i september fick besked om sin cancersjukdom, tog hon det med ett tryggt lugn. Drygt två veckor senare somnade hon stilla in i sitt hem, tacksam för livet hon fått leva, för familj och vänner och förväntansfull att få möta Gud.

ll sin död bodde Vanja i Oviken i Jämtland. Begravningen kommer äga rum den 3 november i Ovikens Gamla kyrka med minnesstund i Salemkapellet där hon haft sin andliga hemvist.

Vi lyser frid över Vanjas minne och tänker särskilt på barnen Dag, Inger och Tryggve med familjer i deras saknad efter Vanja.

Christer Daelander, Equmeniakyrkan

Annons
Annons
Annons