Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sorgegruppen – ett stöd tillföräldrar som mist ett barn

/

Att förlora ett barn är en stor sorg oavsett när det händer.
– Sorgen kan se olika ut men allas sorg är lika viktig.

Annons

Det säger Sassa Tumegård och Carina Grinde. De arbetar som diakoner i Svenska kyrkan med arbetsplats i Torvalla och håller sorgegrupper, bland annat, för föräldrar som mist ett barn.

– Vi tröstar inte. Här får man gråta tills man gråtit klart och vi gråter ibland med dem. Här gråter och skrattar alla med varandra, säger Sassa Tumegård.

När hon och Carina Grinde får veta att någon mist ett barn tar de kontakt med föräldrarna för att tala om att sorgegruppen finns och bjuder in. Reaktionerna de får kan vara väldigt olika.

– Ibland säger de: Inte nu. Då frågar vi om vi kan höra av oss nästa år i stället, säger Carina Grinde.

– När jag ringer så brukar jag säga att jag förstår hur ni har det. Jag förstår därför att jag själv förlorat ett barn, och då kan det bli lättare att berätta, säger Sassa Tumegård.

de olika sorgegrupperna säger att det är bra att höra andras berättelser om sin sorg och saknad efter sitt barn. Att höra andra berätta om sina upplevelser ökar förståelsen för de egna reaktionerna, hjälper till att sortera tankar och det nätverk som skapas kan vara ovärderligt för många.

Grupperna träffas vid nio tillfällen, åtta veckor i rad under hösten och vid en återträff efter jul. Behöver någon extra stöd så erbjuds enskilda samtal – och det är inte ovanligt.

så att gruppen träffas i en lokal i Ängsmokyrkan. Man sitter i en ring, alla får komma till tals och berätta utifrån sin situation.

Varje vecka pratar gruppen kring ett tema och det tycker Carina Grinde och Sassa Tumegård är ett bra upplägg – då vet alla deltagare vad som är samtalsämnet, något som kan göra det lättare att sortera och berätta.

Att träffarna hålls i Ängsmokyrkan betyder inte att deltagarna måste vara troende.

– För oss handlar det inte om att lura hit människor för att frälsa dem. Vi tar inte upp den kristna tron men livsfrågorna kommer ändå alltid upp.

– Vi brukar gå in i kyrkan för att lyssna på musik som en förälder har valt och tända ett ljus. Det gör vi mest för att det ger stillhet och ro, säger Carina Grinde.

– Vid något tillfälle, när vi bett föräldrarna ta med sig kort på barnen, har föräldrar bett oss be för deras barn, be att gud ska ta hand om dem, säger Sassa Tumegård.

sig till alla föräldrar som mist ett barn – från att barnet dött i magen till det att barnet är 25 år.

– När man mister ett barn innan förlossningen sörjer man inte bara ett barn men sörjer också att alla drömmar går i kras, alla förväntningar. Jag minns en som förlorat ett lite större barn som sa till en som mist ett ofött barn att: ”Jag har foton och minnen, men du har ju ingenting”, säger Sassa Tumegård.

– Sorgen är alltid lika stor, det spelar ingen roll om man mister ett barn innan förlossningen eller ett barn som är 4 år eller 13 år.

Mer läsning

Annons