Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sundqvist inget offer

Annons

från en postbox i Stockholm till Carnegies postadress i centrala huvudstaden. Är det så stor dramatik i det? Nej, bara för de direkt inblandade.

Fastighetsskötarna i Östersund och Sundsvall fortsätter att skotta snö och sanda gångar utanför husen. Inget talar för att den nya ägaren är sämre än den gamla, om man nu inte driver linjen att alla jämtar per definition är duktigare än andra.

Maths O Sundqvist valde alltså att göra upp med Carnegie för att undvika en större katastrof, personlig konkurs och utputtning från marknaden. Mycket av det vi sett och hört de senaste månaderna har varit iscensatta utspel för att förbättra förhandlingspositionen. Genom att skapa ett tryck mot Bo Lundgren, Fredrik Reinfeldt och andra hoppades Sundqvistlägret att åstadkomma förändringar. Taktiken lyckades inte. Den enda påvisbara effekten är att ett antal mediarådgivare kan fakturera feta belopp.

Jag tror att Sundqvists ställning varit starkare om han inte följt råden, även om imperiet var räddningslöst förlorat.

Sundqvist som ett oskyldigt offer för den globala finanskrisen? Nej. I stället är det ju så att hans agerande, en febrig jakt på mer pengar och större klipp, bidragit till att driva fram denna kris (även om han i det stora varit en liten aktör). Att ta stora lån och köpa aktier går bra i högkonjunkturer. Men när värdet på tillgångarna faller som ett blysänke finns det en dag inte pengar för att betala räntor och amorteringar. Det är inte Bo Lundgrens fel.

Sundqvist hade miljoner och miljarder men han ville ha mer. Girigheten blev hans fall.

, Carnegie och Sundqvist, mörkar innehållet i avtalet. Och så brukar det vara: först ryker stickor och strån, sedan lägrar sig tystnaden. Man ska inte kunna peka ut vinnare och förlorare eller på öret kunna räkna ut vad som finns i påsen Carnegie skickar med. Men det står ju klart för alla att det är Sundqvist som är torsk.

Nu vänder vi blad.

Det är viktigt att medierna och politiker inte accepterar den dagordningen. Visst måste man vända blad – och gå tillbaka. Hur kunde det hända? Hur bevakades kraschen? Vem fastställde dagordningen? Varför trodde man att det för första gången i historien skulle bli en evig högkonjunktur? Om man försöker svara på de frågorna är alla bättre förberedda inför nästa kris. För den kommer.

Det finns mycket kreativitet och entreprenörsanda i länet. Ofta har de trägna vardagshjältarna hamnat i skymundan för Sundqvists spektakulära aktiedribblande och storstilade miljardtransaktioner. Därför är det ingen nackdel för näringslivet att Sundqvist nu berövas huvudrollen. Men som allsångsledare i Kaxås har han alltjämt en given position.

Annons
Annons