Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ta inte allt för givet

I måndags slocknade lyset. Det blev stormkökskokt kvällskaffe, stearinljus och patiens i köket. Dessutom en stunds familjesamtal när varken dator eller TV-apparater fanns att fly till.

Annons

Inte så dumt, för i mörkret kom eftertanken om att vi borde sätta oss oftare och just prata. Inte var samtalet speciellt djupt. Inte handlade det heller om någonting särskilt men vi satt där öga mot öga och mådde rätt bra medan Jämtkrafts folk felsökte och så småningom återställde ordningen.
I går eftermiddag var det dags igen, nu på jobbet. Heldöda datorer, fläktar som tvärdog och det blev så tyst så tyst att öron och hjärna nästan hamnade i chocktillstånd. Även då ljusnade allt efter ett par timmar och krisen uteblev.
Det som hände i måndags var spännande. Men avbrottet igår när hela Östersund släcktes ner under ett par eftermiddagstimmar var mindre trevligt för speciellt affärsidkarna som drabbades hårt.
Ofelbart började jag tänka på hur det måste ha känts i Småland under stormen Gudrun. Då var det beckmörkt i veckor, inga telefoner och miljontals omkullvräkta träd. Traumatiska upplevelser, tankar och mänskliga tragedier följde i strömlöshetens fotspår.
Aldrig blir samhällets sårbarhet tydligare än när strömmen går. Vi har vant oss vid all bekvämlighet men borde mitt i bortskämdheten just stanna upp och inte ta allt så för givet.

Annons
Annons