Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var finns tarifferna för drömmar, lust och glädje?

/

Det finns ett uttryck som lyder: Politik är det möjligas konst.

Annons

Vem yttrade det? Många gissar på Olof Palme eller andra socialdemokratiska folkhemsbyggare som Per Albin Hansson och Tage Erlander. Alva Myrdal skulle också kunna vara en kandidat.

Men nej, det myntades av den tyske rikskanslern Otto von Bismarck: "Politik ist die Kunst des Möglichen". Politik är det möjligas konst.

Bismarck föddes 1815 och dog 1898, 83 år gammal. Denne gamle preussare har gått till eftervärlden som "järnkanslern" och var en av Europas mest inflytelserika politiker under senare delen av 1800-talet.

Jag kan inte låta bli att tänka det berömda citatet när jag läser debattartiklarna om ett kulturhus i Östersund, och hur våra folkvalda politiker, så långt från en ärkekonservativ preussare med pickelhuva och valrossmustascher man kan komma, vid en jämförelse framstår som blodfattiga pappersvändare, helt oförmögna att tänka en originell tanke eller ens vara intresserade av att ge uttryck för en vision.

Centerpartisterna Bosse Svensson och Susanne Edfeldt Sjöling kommenterar kravet på ett kulturhus så här i en debattartikel: "Det beror på om kulturen i Östersund kan samla sig och gemensamt formulera vad som ska finnas innanför de väggar man vill bygga. Det vill säga tala om vad ett kulturhus egentligen är för något och vara eniga om detta." Samt i ett debattsvar: "Politikens uppgift är i det här sammanhanget att fördela resurserna så att skattemedel kommer medborgarna till del på bästa sätt."

Kommunalrådet AnnSofie Andersson (S) säger i en intervju att hon "kan hålla med om att idrotten varit mer duktig på att lobba för sina intressen än vad kulturens företrädare varit. Och därför välkomnar jag gärna aktioner och debatt kring kulturens behov, det är bra."

Är det alltså det som politiken har förvandlats till? Att sitta och vänta på att någon utifrån ska stiga fram och säga: Jag har en idé? Att enbart godkänna tjänstemannaförslag, aldrig våga spänna en båge i rädsla för den sträng som brast? Aldrig själv vilja något utan bara sitta och invänta förslag från aktiva medborgare? Aldrig ta ställning till vad som går, bara det som inte går?

Vad driver våra politiker? Är det endast att hantera underskott och säga nej dagarna i ända till allt som inte Peab eller Daniel Kindberg tagit fram ritningarna för? Jag kan inte minnas att det var det de gick till val på, men det är i alla fall vad som blir realiteten.

Jodå, även jag förstår faktiskt att verkligheten ofta handlar om kronor och ören, men består den ENBART av kronor och ören? Var finns i så fall tarifferna för drömmar, lust och glädje?

Ordet kultur kommer från latinets cultura, och betyder bearbetning, odling, bildning. Man kan, som Wikipedia, precisera det till en andlig, konstnärlig odling.

I dag är kultur ett samlingsbegrepp för musik, konst, litteratur, teater, scenkonst, konsthantverk, film, dans med mera, med mera. Kultur är det som skiljer människan från djuren och har engagerat oss tusentals år innan ishockeyn uppfanns.

Men kulturen viftas undan snabbare och lättare än när en puck går till icing.

Kulturtanter i kläder från Gudrun Sjödén, svartklädda och piercade tonåringar, gubbar med dragspel och konstiga typer som kladdar med färg men som aldrig gör något man kan förstå vad det är – de får väl hålla med sitt om de vill, men varför ska en politiker behöva ta ställning till dem, eller till och med komma på en bra idé om var de skulle kunna hålla till?

Jag vet inte vad Otto von Bismarck hade för åsikter om kulturen eller hur den skulle stöttas. Men kanske borde våra folkvalda sätta sig en stund varje dag med en pickelhuva på skallen, lite som Oppfinnar-Jockes tänkarmössa. Och minnas de där orden: Politik är det möjligas konst.

Annons
Annons
Annons