Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Trots storvinster kör Skistar vidare med ålderdomliga liftar

Skistars aktieägare blir bara rikare. I fjol kunde huvudägarna, bröderna Paulsson, dela på 75 miljoner i aktieutdelning. Ändå kör bolaget vidare med liftar som är så ålderdomliga att draglinan måste sträckas för hand. I februari havererade den 36 år gamla Tusenmetersliften. Ett vändhjul brakade i marken där skidåkare just hade stått. Finns det ett samband mellan olyckan och Skistars sätt att bedriva affärer?

Tusenmetersliften hänger ofta som ett fruset stilleben på Åreskutan. Platsen är en av de mest väderutsatta i världen där man placerat en skidlift. Driftchefen Anders Aspholm säger att liftpersonalen har upplevt en ökande tidspress de senaste åren.

Annons

Gisa Weinmeier hade aldrig i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig det som hände 21 februari.

Hon var i Åre och firade sportlov med döttrarna. Det var kallt och blåsigt, men de bestämde sig för att ta Tusenmetersliften upp till Åreskutans topp. De tänkte, har vi betalat så mycket för liftkorten så ska vi väl utnyttja dem.

De drog upp halsdukarna och gjorde sig beredda för en blåsig åktur. Då hände det. Först hördes en kraftig smäll. Sedan såg Gisa hur vagnen med det flera ton tunga vändhjulet lossnade och kom farande emot dem.

Hon trodde inte sina ögon.

Bara några månader tidigare hade Skistars majoritetsägare Mats Paulsson försvarat de höga liftkortspriserna: ”Det kostar att hålla hög säkerhet och utveckla liftsystemen med nya moderna liftar”, sa han.

Annons

Han kan inte ha menat Tusenmetersliften. Den byggdes 1975 och är så omodern att liftpersonalen måste sträcka draglinan för hand med en vev när den slackar.

Annons

Påsken är sen i år. Men ska du semestra i svenska fjällen är chansen stor att du hamnar hos Skistar. Skidimperiet som startades av de skånska bröderna Paulsson kontrollerar numera halva den skandinaviska marknaden för liftanläggningar. Lägg till skidskolor, skiduthyrning, logi och diverse kringaktiviteter, så blir bilden komplett.

Skistar regerar inte bara Vintersverige. Senaste tillskotten är en konstsnöbacke på Liseberg och en nöjesanläggning med 3D-biograf och surfbassäng med vågmaskin i Sälen.

Frågan är om de håller på att tappa sitt fokus. På nättidningarnas forum klagar skidåkarna på att bolaget fortsätter höja aktieutdelningen samtidigt som deras liftar blir alltmer åldersdigna.

Skistar hymlar inte med sin affärsidé. Lite tillspetsat kan man sammanfatta den så här:
A: Höj alltid liftkortspriserna mer än inflationen.
B: Ta kontrollen över boendet.
C: Byt aldrig en lift förrän det är absolut nödvändigt.

Strategin är att locka in fler och fler i liftsystemen, inte genom att bygga nya liftar och nedfarter i första hand, utan genom att kontrollera så stor del av turistboendet som möjligt.

När man kontrollerar bokningen kan man göra som Skistar gjorde i Sälen för ett par vintrar sedan, kräva att folk som vill bo nära backarna köper liftkort för att få hyra en stuga.

I en granskning som tidningen Outside gjorde förra året utmärkte sig Skistar genom att satsa minst per omsatt krona på själva skidåkningen av alla liftbolag i undersökningen. Skistar i Åre hade ökat bäddkapaciteten med 20 procent, antalet skiddagar med 30 procent och omsättningen på liftkort med 50 procent, på tio år. Under samma period hade de bara ökat liftkapaciteten med två procent.

Inför den här säsongen har några nya nedfarter och en lift i Björnen tillkommit, men strategin är i grunden densamma.

Annons

Skistars vd Mats Årjes förklarar den så här:
”Du kan aldrig dimensionera liftsystemen utifrån totala antalet bäddar. Då kommer du att köra normal kapacitet ett fåtal dagar per år och under resten av året ha en enorm överkapacitet”.

Annons

I klartext betyder det att köer under högsäsong är nödvändiga.
Målet är att ha så många ”varma”, uthyrningsbara bäddar som möjligt i stället för ”kalla” privatbäddar som utnyttjas ett par veckor per år. Där är Skistar förstås överens med byns företagare. Men frågan är om det måste ske till priset av långa köer, trängsel och ett alltmer ålderdomligt liftsystem.

En gråmulen dag i slutet av sista sportlovsveckan kliver vi av kabinbanan på Skutans topp. Tusenmetern står still. Det är inget ovanligt. Liftstolarna här uppe hänger ofta stilla, inbäddade i ett tjockt lager av is och snö.

Av alla platser i världen där man placerat en skidlift är Åreskutan en av de mest väderutsatta. Det hävdar Peter Strandberg hos lifttillverkaren Doppelmayr.

– Det har med golfströmmen och det geografiska läget att göra. Det blir ett extremt klimat med mycket isbildning.
Men den här dagen talar en liten skylt om att driftstoppet beror på tekniska problem. Det har gått några veckor sedan liften havererade. Ingen vet ännu med säkerhet vad orsaken var.

Skistars driftchef Anders Aspholm beskriver hur olyckan gick till i en rapport till Arbetsmiljöverket:
”Tre man ur vår personal var på dalstationen för att veva upp motvikten under drift. De hade vevat tio minuter när det plötsligt blev ett kraftigt missljud (smäll) från motviktsspelet. Sedan gick allting väldigt fort. På något sätt släppte spelets funktion, vändhjulet rusade fram mot stopp och sedan ner i backen”.

Utanför kabinbanan träffar vi Michael Matson från Göteborg. Han har inte hört talas om liftolyckan. Och om han hade gjort det skulle det inte ha spelat någon större roll.
– Jag var i Kaprun och åkte en månad efter bergbaneolyckan där många dog. Det är för roligt att åka skidor för att tänka på sådant, säger han.
– Man måste lita på dem som kör liftarna. Men det är klart att hör man att de inte underhåller grejerna blir man förstås fundersam.

Annons

Trots att delårsrapporten redovisade en lägre vinst det senaste kvartalet så fortsätter Skistar att vara en vinstmaskin på börsen. Samtidigt har bolaget fått totalt 100 miljoner kronor i statliga regionala bidrag på 20 år. En stor del gick till Åres VM-satsning.

Annons

Det är inte så att Skistar varit beroende av statliga bidrag för att kunna investera. Aktieutdelningarna har varit betydligt större än bidragen. På tre år har bolaget delat ut 500 miljoner till aktieägarna. Utdelningen har höjts från 4,50 till 5,50 per aktie de senaste åren. Och inte nog med det.

Aktieägare som äger mer än 200 aktier får rabatt på liftkort, skidskola och skidhyra. Rabatten gäller i Norge och Sverige för hela aktieägarens familj.

Liftkorten är Skistars kassako. Mer än halva vinsten kommer därifrån. Så länge liftarna håller är det i stort sett bara tryckningen av nya liftkort som kostar pengar. På varje 100-lapp Skistar får in på liftkortsförsäljning är 96–97 kronor ren vinst.

Mellan åren 2000 och 2009 höjde bolaget liftkortspriserna med 33 procent. Konsumentpriserna steg bara hälften så mycket under samma period.

Skistars finansdirektör Magnus Sjöholm försvarade prishöjningarna med att de höga vinsterna bara går att plocka ut tills man måste bygga nya liftar.

”Det måste man göra till slut och då får man väldigt höga kostnader”.

Frågan är var Skistar drar gränsen. Tusenmetersliften är en av de äldsta sittliftar som fortfarande är i bruk i landet. En gammal lift som är välskött kan hålla länge, säger branschfolk. Men 36 år är onormalt gammalt.

– Normalt skriver man av en lift på 20–25 år. Någonstans där börjar man vanligtvis fundera på om man ska byta, säger Kjell Skoglund på liftanläggningarnas branschorganisation, Slao.

Bara ett par veckor efter olyckan på Åreskutan kom nyheten om ännu en liftolycka i koncernen. En vajer i en ankarlift i Skistars anläggning i Sälen hade hoppat ur sitt läge och träffat en kvinna så illa att hon fördes till sjukhus.

Annons

Olyckorna har fått Skistar att kalla till krismöten. Den sortens publicitet är inte bra för varumärket. Tre utredningar pågår nu parallellt om olyckan i Tusenmetersliften. Arbetsmiljöverket gör en, polisen en annan och inspektionsföretaget Inspecta, som har tillsynen över liftanläggningar på uppdrag av Boverket, en tredje. Alla tre har sekretessbelagts.

Annons

Det finns många frågetecken. Tusenmetersliften var renoverad i omgångar. När olyckan inträffade hade den just fått en ny draglina. Men spännlinan som brast vid olyckan hade inte bytts sedan 1999. Sverige har inga regler för hur ofta spännlinor ska bytas, till skillnad från Norge som har en gräns på tio år. Enligt föreskrifterna ska linorna bytas vid behov. På Åreskutan är sannolikt behoven större än normalt.

Gjorde personalen något fel? Samtidigt som liftskötarna var sysselsatta med att veva upp motvikten för att sträcka linan skulle de serva skidåkarna i liften.

Kjell Skoglund på Slao säger så här:

– I efterhand är det lätt att säga att man inte bör spänna vajern när det sitter folk i liften, men mig veterligt finns det inget som säger att man inte får göra det.

En branschföreträdare som inte vill ha sitt namn i tidningen säger till ÖP att det är direkt olämpligt att sträcka linan när liften är i gång. Han hänvisar till ett EG-direktiv för gamla liftar som säger att kontroller och åtgärder ska utföras ”så att inte fara uppkommer för operatör eller annan part”. I det nya EG-direktivet är formuleringen borttagen. Frågan är vilket som gäller.

Anders Aspholm anser inte att liftskötarna gjorde fel.

– Men om polisen eller Arbetsmiljöverket kommer fram till något annat måste vi ju rätta oss efter det.

I rapporten till Arbetsmiljöverket har Anders Aspholm gjort en intressant notering. Den handlar om liftpersonalens arbetssituation. Han skriver att de tidvis arbetar under tidspress och att pressen blivit värre de senaste åren. Till ÖP vill han tona ner det han skrivit. Skistar sätter ingen press på liftpersonalen, säger han. Det är mest de själva som gör.

Annons

– Vi vill ju kunna köra så många liftar som möjligt. Är det hårt väder så har vi mycket att göra. Men vi tummar aldrig på säkerheten, säger han.

I Skistars årsredovisning finns siffror som antyder att kraven på personalen har ökat. Sedan 2006 har nettoomsättningen per anställd ökat från drygt 1,1 till 1,5 miljoner kronor.

Annons

Det är svårt att komma ifrån intrycket av ett företag som håller på att testa gränserna. Hur många skidåkare tål ett liftsystem? Hur mycket kan man ta betalt för ett liftkort? Hur hård press kan man sätta på personalen? Hur länge håller en sittlift?

Gisa Weinmeier hann precis backa undan och rycka med sig sina döttrar innan Tusenmetersliftens vändhjul rasade i backen med ett brak. Visst blev vi rädda, säger hon till Mittnytts reporter efteråt.

– Min dotter blev ganska chockad.

Det var tur i oturen att det blåste tio meter i sekunden och var tio grader kallt den dagen. Därför satt det bara åtta personer i liften. De blev hängande i 40 minuter innan de kunde evakueras. Ingen skadades.

– Det hade kunnat sluta mycket värre, säger Anders Aspholm.

Polisutredningen är inte klar än, men några saker går att slå fast:

1. Personalen antyder att tidspressen kan ha varit en faktor.

2. Liften hade för länge sedan passerat medellivslängden för en sittlift.

3. Olyckan hade inte kunnat inträffa i en modern sittlift. Moderna liftar har hydraulaggregat som justerar linan automatiskt. Problemet som gjorde att Tusenmetersliften havererade är bortbyggt i dag.

Nu ska gamla Tusenmetern renoveras igen. Anders Aspholm hoppas att den är i drift till påsk. Någon ny lift är inte aktuell.

På den punkten är Skistars vd Mats Årjes tydlig:

– På vissa ställen är det inte ekonomiskt försvarbart med 50-miljonersliftar.

Fakta

tidigare Lifthaverier i Åre

Mars 1995: Liftstolarna i Tusenmeterliften gled bakåt när bromsarna slutade fungera. Flera skidåkare fick slänga sig ur liftstolarna. Ett 80-tal personer firades ned. Inga personer skadades.

1998: Olympialiften evakuerades efter ett driftstopp.

Mars 1999: 300 sportlovsfirare fick evakueras sedan Olympialiften havererat. Merparten firades ner från liftstolarna med hjälp av klätterlinor.

Mars 2001: 200 personer evakuerades från Olympialiften efter ett driftstopp. En 25-årig man föll mot marken när räddningslinan brast. Han fick lindriga skador.

Annons

Spännlinan som brast vid olyckan hade inte bytts sedan 1999.

Annons

Tusenmetersliften hänger ofta som ett fruset stilleben på Åreskutan. Platsen är en av de mest väderutsatta i världen där man placerat en skidlift. Driftchefen Anders Aspholm säger att liftpersonalen har upplevt en ökande tidspress de senaste åren.

Lise Henningsen, till vänster, har fortsatt förtroende för Skistar.– Jag tänker aldrig på säkerheten när jag åker lift, säger hon.

Tusenmetersliften är byggd 1975.

Till påsk ska Tusenmetersliften vara reparerad. Någon ny är inte aktuell.

Michael Matson från Göteborg litar på att liftbolagen sköter säkerheten.– Det är för roligt att åka skidor för att jag ska fundera på sådant, säger han.


Tord Andersson

tord.andersson@op.se

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy