Mycket har hänt sedan dess för att förnya spelet och de som medverkar gör verkligen en stor insats, men efter att jag har sett årets uppsättning väcktes många frågor hos mig. Enligt mig måste verkligen något mera radikalt göras för att förnya uppsättningen.

En frustande, hysterisk Arnljot äntrar scenen och den gestaltning regissören Åsa Bergh har skapat, snuddar mer vid en hysterisk, förvirrad viking, än en hjälte. Vissa skådespelare är ljudförstärkta, medan andra inte är det, så mina öron får verkligen kämpa för att hänga med.

Trots tappra försök att sätta färg på föreställningen genom slagsmål, scener som utspelar sig ute bland publiken, med mera. En kamp som ett flertal regissörer har fört under årens lopp för att försöka få det att fungera. Men den största boven är det gamla manuset som är skrivet enligt äldre språklig tradition. Detta gör att det är väldigt svårt att hänga med i handlingen, och det snuddar stundtals vid att bli buskis.

Är det Wilhelm Peterson-Bergers vilja som styr, så att man inte får skriva om manuset till mer modern svenska? Behåller man den för att man anser att man gör en kulturgärning?

Språket måste bli mera alert och ”up to date” för att fungera. Som det framförs nu gagnar det ingen vilket kanske också märks på de fåtal besökare som letar sig dit för att se föreställningen.

Kulturarbetaren