Annons

Annons

Både framsteg och motgångar under 30 år av kvinnokamp

Kvinnokamp. Så sammanfattar Jessica Rundberg de nästan 30 år som hon varit aktiv inom Kvinnojouren. Något firande är det inte för organisationen som helst hade sett att de inte skulle behöva finnas.

Helena Lassen Wikén är en av två anställda vid Kvinnojouren i Östersund och blev stödperson för omkring 15 år sedan.

Annons

– Vi säger att vi uppmärksammar det, säger Jessica Rundberg.

Ett engagemang mot pornografi ledde till att hon 1985 gick jourcirkeln, den utbildning som krävs för att få vara en del av Kvinnojourens stödverksamhet. Men det är ingen självklarhet att man får vara stödperson, det krävs att man är lämplig för uppdraget. Att själv ha varit utsatt för våld är inte nödvändigtvis något som gör att man är bättre eller sämre på att stötta andra, menar hon.

– Man ska ha kommit igenom den mest akuta fasen, säger Helena Lassen Wikén.

Hon blev stödperson efter att ha gått jourcirkeln 1997.

– Jag halkade in på det berömda bananskalet. Jag flyttade hit 1992 och en tjej som jag umgicks med var aktiv. Jag tyckte att det verkade intressant, säger Helena Lassen Wikén.

Hon och Jessica Rundberg, Kvinnojourens två anställda, har nyss kommit hem från en konferens i Oslo där de uppdaterade sig om så kallad "fruimport", en fråga som har hamnat på tapeten den senaste tiden. Under de 30 år som Kvinnojouren har funnits i Östersund har våldet mot kvinnor tagit sig olika uttryck.

Annons

Annons

– Det ser annorlunda ut. Då kunde mannen gömma den fasta telefonen, eller ta med den till jobbet, säger Jessica Rundberg.

Nu handlar det om att förövaren kan spåra vart kvinnan befinner sig via hennes mobiltelefon. Kvinnojouren kan med sin erfarenhet och kunskap hjälpa till att göra en säkerhetsplanering för den som behöver bryta upp.

– Om någon verkligen ska fly så är det betydligt svårare nu än vad det var för 30 år sedan, säger Jessica Rundberg.

Den nya kvinnofridslagstiftningen har inneburit förbättringar och myndigheter har blivit mer förstående i sitt bemötande. Men många Kvinnojourer över landet upplever att de har arbetat mer i motvind under de senaste åren.

– Det är svårare för ideella föreningar överhuvudtaget, säger Helena Lassen Wikén.

På riksnivå uppmärksammas kvinnors svårigheter med att få ett nytt boende efter att ha lämnat sin partner. Situationen är densamma i Östersund, med långa köer om det inte finns möjlighet att söka sig till en grannkommun.

Kvinnojourens ekonomiska läge har förbättrats en aning efter att länets kommuner har skrivit på ett avtal om hur mycket de ska ge i bidrag. Avtalet ska sägas upp sex månader i förväg, så tillvaron är åtminstone säkrad för 2013.

Annons

– Men vi hade gärna sett ett års uppsägningstid, säger Helena Lassen Wikén.

Även om situationen är allvarlig för de kvinnor som söker sig till Kvinnojouren, vill de inte ge en bild av "en plats där man bara sitter och gråter".

Annons

– Det händer mycket positivt. Vi följer kvinnorna en bit på vägen, det går bra för många. Det finns mycket problem men också mycket glädje, säger Jessica Rundberg.


Ulrica Andersson

ulrica.andersson@op.se

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy