– Jag satt på akuten och en AT-läkare kom in. Han sa att de symptom jag hade tydde på lymfom, lymfkörtelcancer, en aggressiv sådan. Överlevnadschansen låg på 50-50, sa han, men eftersom jag var så ung så trodde han kanske att jag hade en chans på 70-30.

Håkan Borgsten blir fortfarande upprörd vid minnet. Inga tester var ännu gjorda för att konstatera cancern, men han började ändå mentalt förbereda sig på att göra den tyngsta resan i sitt liv. Året var 2011 och Håkan Borgsten vikarierade som lärare på kulturskolan i Krokom. Plötsligt började han få stora svettningar, och på bara några veckor gick han ner 15 kilo. Vilopulsen var på över 100. En röntgen visade på förstorade lymfkörtlar mellan lungorna.

Efter fem veckor av tester hit och prover dit konstaterades det att det inte handlade om cancer, utan sarkoidos, närmare bestämt inflammerade lymfkörtlar. Han blev friskförklarad från cancer, blev frisk från inflammationen och livet kunde fortsätta som vanligt.

Bara det att något var förändrat för alltid.

– Det var väldigt skönt att det inte var cancer, men under de veckor som det tog att utesluta det hann jag rannsaka mig själv. Det var då flera år sedan jag sist stod själv på en scen och jag kände någonstans att det kanske var dags att göra det jag alltid velat göra.

Sagt och gjort, Håkan Borgsten bestämde sig för att på allvar börja leva på kultur, och satsa på drömmen att kunna leva på skådespeleriet.

37-årige Håkan Borgsten växte upp i Valne utanför Alsen och blev tidigt intresserad av teater. Han deltog i teaterföreställningar och musikaler, och när det var dags att välja till gymnasiet var han kluven. Skulle han välja något praktiskt, eller estetiskt?

– Som grabb, i klimatet som är i Jämtland, är det alltid jakt eller idrott som gäller. Jakt och skoter och idrott är starka drivkrafter. Jag tycker om det också, men en lust till att skapa har alltid funnits.

Så han lät helt enkelt sina kompisar välja gymnasieinriktning, och kom in på både handel- och administrationsprogrammet och bygg. Under sommaren fick han dock en plats på Palmcrantzskolans estetprogram med inriktning drama, och valde det. Efter studenten var han säker, han skulle bli skådespelare.

– Skådespelare kan man bara titulera sig om man gått teaterhögskola. Jag pluggade först teater på Ölands folkhögskola och sedan på teaterskola i Skåne. Jag hade nog inte pluggat klart efter det, och ville söka till teaterhögskola, men jag trodde inte att jag skulle klara det.

Han skulle bara hem en sväng först, år 2001, och sommarjobba. Sedan skulle han flytta och söka till teaterhögskola. Men så blev det inte, i stället fick han ett vikariat som lärare på kulturskolan i Krokom, och där blev han kvar. Sedan dess har han, bland annat - och håll i er nu - gjort det här: Spelat huvudrollen i Arnljot mellan 2004-2006, varit med och startat upp Teater Verbal och Jämtlands Kulturkompani tillsammans med Kristina Ernehed och barndomskamraten samt ständige sidekicken Martin Johansson, varit med i samtliga uppsättningar av Sandelius Kultur och Nöjes sommarteater av Astrid Lindgrens berättelser på Jamtli, spelat både Magnus och Brasse i Jamtlis "Fem myror"-park, jobbat som kulturcoach för ÖFK och har haft ett finger med i både deras teaterföreställning och sedan boken "Min resa". Han har spelat i musikalen "Utanförskapet", framfört hyllade monologen "Dom har ju allt", skrivit och framför Allan Edwall- inspirerade föreställningen "Du stackars barn" tillsammans med Martin Johansson och nu senast har han spelat huvudrollen i Estrad Norrs musikal "Karlsson på taket".

Förutom det jobbar han extra på ett elevhem för särskolegymnasieelever och som dramapedagog på Birka folkhögskola. Dessutom är han gift och har tre barn med ett fjärde på väg. Hur hinner han med allt, kan man undra.

– Haha, ja det är väl här tidsoptimisten kommer in. Och det ständiga dåliga samvetet, säger han och ler brett.

Han och hans fru Alexandra har bestämt att deras barn inte ska gå på kommunal förskola och därför har Alexandra varit föräldraledig sedan barn nummer två föddes. Det var för fyra år sedan.

– Det gör ju att jag har ett ansvar att försörja familjen. Jag måste jobba mycket. Samtidigt har det fungerat bra, jag har jobbat på Jamtli på sommaren och då hänger familjen där. Men Alexandra får jobba mycket hemma, och jag får försöka vara hemma så mycket det bara går.

2014 hoppade Håkan Borgsten av Jämtlands Kulturkompani, en konsultbaserad verksamhet vars syfte är att styrka länets utveckling genom kultur. Familjens Borgstens tredje barn var då nyfött och skälet till att han hoppade av var rent ekonomiskt.

– Att driva ett företag betyder så jättemycket, det är lite som ett giftermål. Men jag hade redan ett giftermål, jag var tvungen att veta att jag hade försörjning av min familj i första hand, säger han och tillägger:

– Jag tycker fortfarande att JKK (Jämtlands Kulturkompani) är något av det bästa som Jämtland har att erbjuda.

Han hade precis ställt in sig på att jobba en längre tid som handläggare på ett elevhem, och ta de skådespelarjobb som han kunde stöta på, när kulturjobben började rassla in. Plötsligt fick han jobb som både Magnus och Brasse på Jamtli, han blev en del i ensemblen på Sandelius Kultur och Nöjes sommarteater, han blev kulturcoach för ÖFK och han fick en roll i "Utanförskapet".

– Själv så tror jag att det var JKK som öppnade dörrarna, säger han.

I höst har han spelat huvudrollen i Estrad Norrs musikal "Karlsson på taket" som regisserats av Mats Sandelius. "Karlsson på taket" har spelats på skolor i kommunen under hösten och den blev så populär att det är bestämt att den ska spelas igen till hösten, då återigen med Håkan Borgsten i huvudrollen.

I den ensemble som spelat Astrid Lindgren på Jamtli de senaste somrarna har förutom Håkan Borgsten även Karin Riddar ingått. Hon jobbar i sin tur med tillgänglighetsfrågor på Östersunds kommun, och när det danska teamet bakom filmsuccén "Familien Jul" behövde lokal hjälp till sin inspelning till en uppföljare ringde hon Håkan Borgsten.

– De frågade om jag kunde hjälpa till med castingen och jag sa ja. Sedan har det bara blivit mer och mer och mer. Till slut blev det hela februari månad.

"Familien Jul" handlar om en tomtenisse som råkar bli kvar hos en familj på julafton då julklapparna ska delas ut. I uppföljaren får man besöka tomtenissarnas land där det finns mycket barn och snö. Jamtli visade sig vara perfekt miljö för ett nisseland och en massa lokala barn är med som statister. Håkan Borgsten har jobbet som statistkoordinator.

– Castingen blev större än vi trodde och vi har nog castat 80-90 barn till filmen. Och här kommer det svåra, det är ju barn. Inte alla kommer komma med i filmen i slutändan, och det gäller att förbereda barnen på det.

Under inspelningsdagarna fungerar Håkan Borgsten som spindeln i nätet vad gäller tider och planering av scener med barnstatister. Under den här veckan reser han till Danmark tillsammans med några av barnen från Östersund för att vara med vid de sista inspelningsdagarna.

– De är tuffa, barnen. Jag vet inte om min nioåring hade pallat det här, säger han.

Väl hemma från Danmark väntar ett nytt jobb som skådespelare, då ska han ner till Skåne och Sandelius Kultur och Nöje, som sätter upp "Emil Lönneberga" under påskveckorna. Håkan Borgsten spelar Emils pappa Anton. I sommar väntar ännu en utmaning, då han tagit på sig rollen som regissör för klassiska Jämtländska dramat Arnljot.

Äntligen lever Håkan Borgsten sin dröm. Utan en titel som skolad skådespelare, men dock med ett cv så fyllt av rollkaraktärer att den mest rutinerade skådespelaren skulle kunna bli avundsjuk. Själv är han mest nöjd över att han och Martin Johanssons föreställning "Du stackars barn" blev godkänt som Skapande skola-projekt.

– Det betyder ju att vi blev godkända av Statens kulturråd. Det var häftigt, det var som att lämna in sitt cv och bli godkänd.

Och ja, menar han, det känns lite som en upprättelse.

Annacarin Aronsson
063-16 16 18
annacarin.aronsson@mittmedia.se