Annons

Annons

Annons

Annons

LO kan inte vara sist att acceptera varje förändring

Fackföreningsrörelsen LO är återigen enade inför avtalsrörelsen. Det beslutades av de 14 LO-förbunden under representantskapet förra veckan.

Text: 

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson under mötet där man tog beslut om samordnade krav i avtalsrörelsen.

Bild: Janerik Henriksson/TT

Annons


Förra året sprack samordningen eftersom LO valde att backa upp Kommunals krav om en särskild satsning på undersköterskor. Den linjen kunde inte flera "gubbfack", bland annat Byggnads, ställa upp på. Därför sprack samordningen 2016.

Nu har man i stället lyssnat på gubbfacken och LO kommer inför avtalsrörelsen 2017 gå fram med krav på en generell låglönesatsning. Det är en mycket tråkig utveckling.
Om svensk fackföreningsrörelse vill behålla sin relevans och position på svensk arbetsmarknad då måste man förändra sitt arbetssätt i takt med att arbetsmarknaden förändras. Det är inte samma struktur i dag som i början av 1900-talet.

Hur många av LO:s medlemmar jagar en guldklocka efter 25 års trogen tjänstgöring på samma arbetsplats?

Annons

Annons

Hur många av LO:s medlemmar jagar en guldklocka efter 25 års trogen tjänstgöring på samma arbetsplats? Allt färre. Allt färre väljer dessutom att vara ansluten till ett av LO:s 14 förbund. Detta eftersom vi har en betydligt mer rörlig arbetsmarknad i dag än för 100 år sedan och människor är inte lika benägna att låsa sig till en yrkesidentitet.
Det första jobbet efter gymnasiet kan vara som butikspersonal på HM (Handels) eller i köket på McDonalds (Hotell- och restaurangfacket) för att sedan vidareutbilda sig till undersköterska (Kommunal).

Efter några år som undersköterska är det aktuell att byta jobb igen, trött på offentlig sektor men med god erfarenhet av att hantera folk blir nästa jobb som kassapersonal på banken (Finansförbundet). Från banken till ny omskolning och karriären avslutas som gymnasielärare (Lärarförbundet). Under ett arbetsliv har en människas yrkesidentitet och valet av fackförbund ändrats flera gånger.

En sådan resa på arbetsmarknaden är inte ovanlig i dag och den här typen av rörlighet på arbetsmarknaden kommer bli allt vanligare. Det är något som arbetsgivare måste förhålla sig till, något som offentlig sektor måste förhålla sig. Problemet är att LO inte förhåller sig till den här förändringen. I stället för att arbeta för den majoritet av LO:s potentiella medlemmar som följer med i den här utvecklingen på arbetsmarknaden så slås man för en minskande minoritet som står stilla.

Annons

LO har en samhällsbärande roll i den svenska modellen

För minoriteten är det behjärtansvärt, men LO har en samhällsbärande roll i den svenska modellen. Det medför ett ansvar att gå före och underlätta strukturförändringar, inte spjärna emot och befästa de problem vi har på arbetsmarknaden.
Genom att höja lägstalönerna och försvara turordningsregler befäster LO en falsk trygghet av att stanna kvar på sin arbetsplats även om man rent rationellt skulle tjäna på att söka sig vidare till nya och mer utmanande jobb. Det är bättre att byta jobb än att stanna kvar och löneförhandla.

Annons

Konsekvensen är att vi får höga ingångslöner i yrken som borde fungera som ett första jobb på arbetsmarknaden. Med högre ingångslöner ställer också arbetsgivaren högre krav till exempel på erfarenhet, då får människor som försöker ta sig in på arbetsmarknaden det allt svårare eftersom deras kompetens inte motsvarar arbetsgivarens kravprofil. Än värre är att jobb rationaliserats bort från arbetsmarknaden efter lönekostnaden är för hög. I stället får medarbetare ordna med eget kaffe, hantera administration och så vidare. Arbetsuppgifter som ligger långt ifrån den utbildade kärnkompetensen. Se bara på offentlig sektor där sjuksköterskor får lösa arbetsuppgifter som traditionellt utförts av undersköterskor.
I slutändan innebär det att människor som är redo att arbeta får stå på kö och vänta på sitt första jobb. I går var det ungdomar, i dag är det människor som flytt till Sverige. I morgon kommer det vara äldre som fått sina jobb bortrationaliserade men som inte hittar nytt arbete.

Annons

Om den svenska modellen ska fungera med LO då måste LO vara en garant för att modellen klarar av strukturförändringar. Det är man inte i dag. Tyvärr är LO sist på bollen vid varje förändring och det håller tillbaka svensk arbetsmarknad och människor som arbetar från att nå sin fulla potential.


Marcus Persson

marcus.persson@mittmedia.se

Annons

Annons

Till toppen av sidan