För många är han känd som festfixaren kändisarna vill hålla sig väl med i hopp om att inbjudningarna till röda mattan-premiärerna ska dimpa ned i brevlådan.

Men Micael Bindefeld uppskattar kontraster. Han tillbringar gärna mycket tid långt ifrån storstadspulsen, på sitt lantställe på Värmdö i Stockholms skärgård. Där hittar han lugnet och ägnar sig åt sitt stora trädgårdsintresse. Han odlar grönsaker, frukter, bär och mängder av olika sorters blommor.

Odlingsintresset är inget nytt inslag i Micaels liv.

– Det har jag haft sedan jag var fyra år och hjälpte min morfar. Vi tog gemensamt hand om växthuset som han och pappa byggde åt mig. Morfar hade ett estetiskt sinnelag, och jag har nog ärvt mycket av honom.

Micael Bindefelds sociala sida i kombination med att han älskar att påta i trädgården gör att han gärna arrangerar middagsbjudningar bland blommor och grönska i sitt sommarparadis. Om han vurmar för att odla på grund av sin morfar är intresset för att skapa vackra dukningar snarare ett arv från modern.

– Hon har alltid lagt ned mycket energi på att göra bordet vackert och inbjudande. Min mamma började ofta duka redan kvällen innan gästerna skulle komma, och precis så gör jag. Jag har ett generellt intresse för både maten och måltiden, det visuella blir en del av upplevelsen.

De som inte kände till Micael Bindefelds passionerade trädgårdsintresse fick kanske upp ögonen för den sidan av honom när han gav ut den kombinerade trädgårds- och kokboken ”Min trädgård är en fest”, med recept baserade på råvaror från de egna odlingarna.

Om inte kom en ny chans med ”Fest hos Bindefeld” i Kanal 5. I våras visades andra säsongen av tv-programmet där kändisar bjuds in till hans skärgårdspärla för middagar i det gröna.

– Som värd är det viktigt att ha ett stort intresse för olika typer av människor och genom det skapa en dynamik kring middagsbordet. Det kommer helt naturligt för mig. Med risk för att låta lite pretentiös är det faktiskt en konstform, som dessvärre inte är så högt värderad i Sverige. Dukningen är aldrig överordnad maten eller gästernas placering, men man ska inte underskatta att den kan bli en snackis runt bordet.

Att Micaels dukningar inte är något man sätter igång med en halvtimme innan gästerna anländer är tydligt när man ser de tjusiga borden. Ingenting är placerat där av en slump.

Läs även: Vintageproffsets 8 bästa tips: Så fyndar du på loppis

– Jag börjar ofta planera middagsbordet genom att välja duken, och därefter porslinet. Först efter det kommer maten in i bilden. Då funderar jag på vad som skulle se vackert ut på de tallrikar jag har valt. Färgval på dekorationer, duk och porslin kan hänga ihop och binda samman, eller skapa vackra kontraster.

Den röda tråden i dukningarna handlar snarare om ett genuint intresse än någon särskild stil. Han dukar från hjärtat och går på känsla. Något han också uppmanar andra att göra, en personlig dukning som någon har lagt ned tid och energi på blir sällan fel, menar han.

– Men en gemensam nämnare för mina dukningar är att de är noga genomarbetade. Porslin, mat, prydnadssaker och blommor hänger ihop. Jag gör det här för mig själv, eftersom jag tycker att det är roligt. Temat är mer för min egen skull än för gästernas, men om de noterar och uppskattar det är det förstås kul.

Gränsen mellan det som växer i den ståtliga trädgården och det dukade bordet är inte särskilt skarp. Blomblad, bär, frukt och buketter placeras ofta på maten, tallrikarna och servetterna, eller i skålar och vaser på bordet.

– Det är roligast att hitta rekvisita i min egen trädgård. Från maj till oktober är det alltid något som blommar. Skiftningarna i naturen är inspirerande.

Läs även: Inspiration: 4 starka trender hösten 2017 – "ljust och fräscht" får ge vika

Men han håller ögonen öppna även utanför tomtens gränser, och beskriver sig själv som lite av en sakletare. Sällan passerar en utlandsvistelse utan att han har fyndat vackra dukar, tallrikar, skålar eller glas i en butik eller på en marknad.

I en källare på lantstället förvarar han allt han samlat på sig genom åren från resor till bland annat Marocko, Libyen, Syrien, Nordkorea, Vietnam, Bhutan och Mallorca.

– Ett av mina favoritporslin är mönstrat i blått och vitt. Det införskaffades under en resa till Hanoi i början på 1990-talet när Vietnam precis hade öppnats upp för turism. Jag hittar ofta billiga saker, som ser lyxiga ut. För mig blir det ett vackert sätt att bevara och förstärka mina resminnen.

1. En vacker bordsduk är en bra början, och ger genast ett mer genomarbetat intryck. Att slå till på en vacker duk till ett överkomligt pris är en bra investering.

2. Duka på höjden! Använd olika tallrikar till alla rätter som serveras, och ställ gärna höga vaser med mycket blommor i på bordet.

3. Utgå från vad du har i skåpen när det gäller porslin och låt det bestämma dukningens färgskala. Det beror förstås på budget och intresse, men det går att hitta fint och billigt porslin i second hand-butiker eller på marknader.

4. Gå på känsla! Våga lite, och var personlig. Det kan egentligen inte bli fel. Då är det viktigare att tänka på praktiska saker som att ställa fram vatten och alkoholfria alternativ, till exempel.

5. Var inte rädd för att det blir "för mycket". Det är klart att det inte ska bli trångt eller obekvämt för gästerna, men ett överdådigt bord kan också se väldigt vackert ut.

6. Omfamna sakletaren inom dig. Våga ge dig iväg på udda marknader med ett öppet sinne. Man kan också fynda på mer konventionella resmål som till exempel Palma på Mallorca där jag har hittat fina saker.

Frida Anter/TT