I söndags blev degraderingen till division 1 klar. Lördag 25 november ska en arbetsgrupp i Östersunds DFF avgöra hur framtiden ska se ut.

Alternativen är flera, men ett lyser kanske starkare än något annat: Ett stopp för elitsatsningen.

Ordförande Hans-Olof Johansson var inne på den linjen när vi stod utanför ett omklädningsrum i söndags och pratade framtid. "Sola" luftade sina känslor inför nedflyttningen, inför det som varit och inför det som ska komma.

Han var självkritisk, men svingade också en del mot IFK Östersund och Ope. "Sola" menar att bristande samarbete från dessa klubbar är en orsak till att ÖDFF-satsningen inte har lyckats.

Läs mer: Klubben förlorar 250 000 – Widegren om ÖDFF:s premiär och krisen inom damfotbollen

Oavsett vad som har gjorts fel och vilka som har felat, kan vi vara överens om en sak: Östersunds DFF har aldrig lyckats bli folkets lag.

Utan den "egenskapen" är det svårt för att en sammanslagning att lyckas. Utan en folklig förankring och ett brett intresse från folket på orten, självdör ofta dessa konstruerade föreningar.

Se bara på det som hände med Jämtland Hockeyförening, bildad 2003. Trots stor inspiration och uppbackning från spelare och ledare, blev satsningen inte lyckad. Fortsättningen i Östersund/Brunflo (2006), gick inte heller.

När Östersunds DFF bildades 2004 var det ett naturligt steg, ungefär som när Östersunds FK sjösattes 1996. Länets två bästa föreningar, Ope och Frösön, hade dessförinnan förgäves försökt etablera sig i elitfotbollen.

Till slut ledsnade spelarna och tryckte på för att klubbarna skulle samarbeta, slå ihop. Så gjordes, under namnet ÖDFF.

Sunt och logiskt.

Men den fortsatta resan har aldrig blivit den autostrada som man hoppades på. Snarare en knölig grusväg.

Varför har Östersunds DFF misslyckats där Östersunds FK har lyckats?

Pengar är en orsak. Samarbetssvårigheter med övriga länsklubbar en annan. Avsaknaden av en stark och bred organisation, med långsiktighet på tränarsidan, är minst lika viktig.

"Vi har säkert gjort en hel del fel genom åren" säger Hans-Olof Johansson, som menar att hans klubb blivit damfotbollens stora syndabock i länet. Som en udda fågel som "tar" spelare från andra klubbar, köper in horder av utländskor och avverkar tränare på löpande band.

"Sola" säger klubben även har gjort en del bra saker. Så är det självklart. Vi ska inte vara enögda och bara peka på fel och brister. ÖDFF har haft sina sportsliga framgångsperioder och ska förstås även ha beröm.

Klubben har vågat spänna bågen. Man har med små medel och en ytterst liten ledningsgrupp, klarat av att både gå upp i Elitettan och hålla sig kvar där i totalt tre säsonger.

Nu är dock tiden mogen att flagga av "Projektet ÖDFF". Vara ärlig mot sig själv och inse att man har gjort maximalt av vad som går att göra. Man har pressat sig själv till den yttersta gränsen för vad ekonomi och kanske även hälsa tål.

Johansson och kompani har gjort det utan egen vinning, bara med damfotbollens bästa för ögonen.

Nu tror vi att det bästa är om ÖDFF lämnar över stafettpinnen till IFK Östersund, som vill bli länets nya damelitklubb. Där finns hela paketet; ungdomar, juniorer, seniorer, en fungerade verksamhet från topp till tå.

Läs också:

Ekonomiskt pressat hos Östersunds DFF: "Vi ligger dåligt till"

ÖDFF satte sina sista målsättningar – "Stod kvar länge på planen och njöt"