Skogsägare med höga naturvärden i sina skogar har detta trots Sveriges skogspolitik och ansvariga myndigheter – inte tack vare. Den som hushållat med sin skog så att biologisk mångfald frodas får betala ett högt pris när myndigheterna använder makt hellre än att söka dialog och samförstånd. Är detta rimligt?

När industrialismen drog fram genom Sverige på 1800-talet fick skogsråvaran ett värde. Utan tanke på föryngring eller kommande generationer avverkades de grövsta träden, sedan de lite klenare, och snart även de ganska klena. Som en följd av detta kom 1900-talets skogspolitik att fokusera på återbeskogning och långsiktig produktion av skogsråvara.

Staten, med Skogsvårdsstyrelserna som yttersta verkställare, ville att de gamla sönderhuggna skogarna skulle avverkas och ersättas av nya, växtliga och välskötta ungskogar. Den svenska skogsresursen skulle nyttjas för att skapa underlag för välfärd både för stunden och för kommande generationer.

I dag vet vi att den politiken var extremt framgångsrik när det gäller produktionen av råvara, exportintäkter och skatteunderlag. På köpet utvecklades Sverige till ett rikt land där vi även insett betydelsen av biologisk mångfald, vilket påverkat såväl lagstiftning som skogsbrukets metoder och utförande.

Det finns sannolikt ingen annan fråga där skogsnäringen satsat så mycket pengar, i form av utbildningar, hänsynsåtgärder och frivilliga avsättningar, som på miljöområdet. Faktum är att landets skogsägare frivilligt avsatt mer skogsmark än vad staten gjort med hjälp av skattepengar.

Trots detta jagas skogsägare som valde att spara sin skog, i stället för att slaviskt följa myndigheternas påbud om att äldre skog med låg tillväxt skulle avverkas, i dag av samma myndigheter.

Hägglunds löfte till hela Jämtland på ÖP:s skogsdebatt: "Det blir inga naturreservat mot någons vilja" (22 november)

Skogs- och länsstyrelsernas tjänstemän skulle i dag kunna säga: ”Tack för att ni inte lyssnade när vi både erbjöd bidrag och hotade med sanktioner för att förmå er att avverka. Eftersom ni i dag har skogar med höga naturvärden vill vi tillsammans med er hitta sätt att bevara dessa, utan att ni för den skull ska behöva mista er egendom eller göra ekonomiska förluster.”

Dessvärre är attityden från sagda myndigheter ofta en helt annan. Skogsstyrelsen har, utan uppdrag från regeringen, under flera år lagt tid och energi på att registrera nyckelbiotoper. Myndighetens egna riktlinjer säger att sådan skog inte ska brukas och tjänstemännen är väl medvetna om att skogsägarens möjligheter att sälja virke från registrerade nyckelbiotoper är mycket små.

Trots nyckelbiotopernas förment höga betydelse för den biologiska mångfalden är det inte ofta som Skogs- eller länsstyrelserna ersätter markägare för att inte avverka dem.

Resultatet av agerandet blir att den som hushållat fram höga naturvärden i sin skog får betala dyrt för 1900-talets ensidiga skogspolitik. Ett annat resultat är att skogsägarnas förtroende för såväl Skogsstyrelsen som länsstyrelsen i dag befinner sig på bottennivåer.

Som förtroendevalda inom skogsägarföreningen Norrskog vill vi att såväl berörda myndigheter som de politiska partierna svarar på vår fråga: Varför går myndigheterna fram med makt- och tvångsmedel snarare än att tillsammans med skogsägarna söka sätt att bevara naturvärden, utan att skogsägaren mister egendom eller gör ekonomiska förluster?

Monica Jacobsson, Norrskog, ordförande i Östersunds Skogsbruksområde

Rolf Nilsson, Norrskog, ordförande i Ragunda Skogsbruksområde

Göran Eriksson, Norrskog, ordförande i Gimåns Skogsbruksområde

Daniel Isvén, Norrskog, ordförande i Krokoms Skogsbruksområde

Maria Grill, Norrskog, ordförande i Strömsunds Skogsbruksområde

Lars Gunnar Nilsson, Norrskog, ordförande i Åre Skogsbruksområde

Gunnel Hennebo, Norrskog, ordförande i Bergs Skogsbruksområde