Att känslorna är "lite all over the place" märks. Ställföreträdande debattörer som ledarskribenter och fria opinionsbildare vevar hejvilt med stora och starka ord. Men även bland partiernas nyckelaktörer kan känslor i form av undertryckt irritation och vrede skymta på ett sällan skådat sätt.

M och Kd stänger nu dörren för försöken att hitta en uppgörelse över blockgränsen för att säkerställa en Alliansregering, det är själva villkoret för C och L att ställa upp. Samtidigt har C och L stängt dörren att släppa fram en regering i beroendeställning till SD. Alliansen har gått i baklås.

Ska man leta orsaken till varför Alliansen hamnat i det här läget så handlar det om önsketänkande och vaneslarv. Önsketänkande att saker nog ordnar sig, att valresultatet nog löser allt. Vaneslarv, som i underskattning att man kan det här och har gjort det förut.

Allianspartiernas nyckelpersoner gjorde inte den basala övningen att gå igenom olika möjliga valresultat och i varje principfall staka ut en gemensam väg som fungerar för alla. Kompromisserna var inte utmejslade i förväg i stängda rum där en övergripande helhet var ett gemensamt mål.

Det är lite som fyra personer, som semestrat ihop tidigare, sätter sig i bilen och åker iväg igen utan att prata igenom vad alla har för förväntan och hur den gemensamma resan ska bli bra för alla. I stället blir resan surare och surare när alla kräver sitt och ingen upplever att man blir lyssnad på.

Till sist är resan delad i två läger och alla 'är missnöjda. Och arga.

Alliansens oförmåga att så här långt efter valet klara av att stanna bilen och reda tillsammans ut hur man vill åka som fungerar för alla gör riktiga Alliansvänner deprimerade. Inte är det roligare att se självskadebeteendet i den sociala mediedebatten där hot, hat och hånfullheter uttalas vilket gör relationerna sårigare.

Ulf Kristersson lär inte lyckas bli vald som statsminister den fjortonde november. Socialdemokraterna bör hålla sig för skratt, eftersom inte heller Stefan Löfven lär lyckas bli statsminister. Då är det två historiska omröstningar gjorda och vi är halvvägs mot extraval.

Oavsett hur regeringsdramat slutar kommer Moderater och Centerpartister att behöva varandra för att få igenom sin politik. Det är hög tid att dricka kaffe med varandra, lyssna och försöka hitta tillbaka i relationen i stället för att vräka ur sig saker i affekt.

Det blir sällan bra i politiken när känslor är "lite all over the place".