Annons

Annons

Annons

Annons

ledare centerpartistiskEU-valet 2019

Patrik Oksanen
Oksanen: Så har vi gjort samma misstag när det gäller EU-frågor igen, och vi kommer att göra om det igen

Oavsett vilket valresultat vi vaknar upp till efter att söndagens röster räknats runt omkring i Europa så går det att konstatera några saker, som att vi inte lärt oss mycket av tidigare Europaparlamentsvalrörelser. De senaste valen har det konstaterats gång på gång att EU-bevakning två-tre veckor vart femte år inte direkt kan förklara och belysa vad svenska partier och politiker har gjort, gör och vill göra med lagstiftningsarbetet på europeisk nivå.

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är centerpartistisk.

Det här är en ledartext av Patrik Oksanen, politisk redaktör Hudiksvalls Tidning (c) och tf politisk redaktör i Östersunds-Posten (c).

Annons

Timbros projektledare Emanuel Örtengren konstaterade nu senast i en valrörelserecension på twitter ”att det höga tempot nu ett tecken på vad som saknats de senaste fem åren: närvaro i Bryssel. Det kan man inte ta igen fullt ut på några veckor innan valet.”

Precis så.

Utan löpande närvaro är det svårt att ha örat mot marken, se och förstå. EU-politik är svensk inrikespolitik, ändå är bemanningen från svenska medier i Bryssel lövtunn och har minskat kraftigt jämfört med när Sverige gick med i unionen.

De som är i Bryssel har problem att få hemmaredaktionerna att förstå vikten av att ha löpande rapportering och analyser av skeenden. Konfliktlinjerna inom EU är fler än i svensk politik. I svensk politik löper den enligt höger vänsterskala även om fler pratar om en värderingslinje GAL-TAN.

Annons

I EU läggs konflikter kring subsidaritet (att besluten ska fattas så långt ned som möjligt) och överstatlighet till. Den konfliktlinjen brukar också vara högst flexibel, det vill säga att när det är en EU-politikers hjärtefråga det handlar om kan subsidaritetsprincipen offras för överstatligheten. Den här fällan drabbade Kristdemokraternas förra Europaparlamentariker Lars Adaktusson med full kraft i valrörelsens slutskede.

Annons

Andra konfliktlinjer inom EU-politiken är nord-syd, öst-väst, synen på regleringar och så vidare. Det gör att i vissa frågor har svenska politiker i olika partier mer gemensamt med varandra än med sina partikamrater i partigrupperna. En annan yta som man behöver förstå är att det finns en dragkamp om makt mellan EU:s olika institutioner. Europaparlamentet, EU-kommissionen och medlemsländerna i ministerrådet har institutionella intressen i den dragkampen.

Allt det här gör att de politiska konfliktlinjerna i EU är långt ifrån lika statiska som i svensk politik. Idag vänner, i morgon fiender för att i övermorgon vara vänner igen. Allt beroende på fråga.

Inte vara vart femte år.

Bild: Monika Nilsson Lysell

Det här måste svensk debatt bli bättre på att belysa mellan valen. Det pratas mycket om mediers ansvar, jag har diskuterat den frågan i minst ett dussin år sedan jag var EU-korrespondent för SVT:s regionala nyheter i Bryssel. Jag har nog i ärlighetens namn nog gett upp om att medierna är de som sitter med lösningen när utvecklingen går åt fel håll.

I den bästa av världar vore det självklart att SVT hade minst tre korrar i Bryssel; förutom dagens Europakorrespondent som också täcker de olika länderna borde det finnas en inrikesreporter och en regional reporter. Samma sak med Sveriges Radio som också har en korrespondent i dag. Riksmorgontidningarna, såväl som kvällstidningarna, borde ha egna reportrar i Bryssel liksom de större regionaltidningskoncernerna.

Annons

Annons

Men låg läsning, hemmaredaktioners ointresse och ekonomin gör att det nog inte kommer att hända något. Dessutom markerar ju svenska rikspolitiker sitt ointresse. Det är få partier som har gjort som Centerpartiet, att ha en Europaparlamentariker inne i partiledningens kärna. Fredrick Federley som partiets 2:e vice ordförande gör att det finns en stark länk mellan nationell politisk ledning och politik på Europanivå. Principiellt viktiga frågor kan dyka upp med kort horisont i Europaparlamentet, och det händer inte sällan att svenska europaparlamentariker går emot sitt eget parti (även i regeringsställning) på hemmaplan.

Europaparlamentet i Bryssel.

Bild: Tomas Karlsson

Hur råder vi då bot på okunskap och ointresse? Europaparlamentet och riksdagen borde ha gemensamma debatter två gånger per år om aktuella frågor där lagstiftning är aktuell på EU-nivå.

Partiledarna borde ha en linjedebatt om EU per år, harkel, harkel SVT Agenda. Lokala politiska församlingar som kommun- och regionfullmäktige borde vika en debatt per år för linjedebatter om EU kopplat till det lokala beslutsfattandet. I en rapport från SKL 2010 konstaterades det att 60 procent ärendena på dagordningen hade påverkats EU när det gäller kommunerna och omkring 50 procent när det gäller landstingen.

Om vår förståelse för hur politiken inte finns där kommer det att bli svårare att påverka beslut som har betydelse för vår vardag och få rätt politiska slutsatser.

Kommer vi att bli bättre efter årets val? Tveksamt. Risken är överhängande att den här ledaren kan publiceras i stort sett ordagrant igen om fem år.

Annons

Annons

Till toppen av sidan