Annons

Annons

Annons

Vinter-OS 2026

Debatt
DEBATT: Varför hade vi velat få OS och Paralympics?

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

IOK har nu meddelat att Sverige inte får vinter-OS och Paralympics.

Många positiva och negativa röster har hörts under ansökningsprocessen. Att man ställde sig negativt till spelen handlade oftast om pengar, eller snarare hur man såg på prioritering av pengar – och då offentliga sådana. Detta var en betydande anledning till det relativt ljumna folkliga stödet för spelen – synnerligen i jämförelse med Italien.

Matt X. Richardson, distriktsidrottschef Jämtland-Härjedalen, vill lyfta diskussion kring tre områden direkt efter Thomas Bachs besked att Sverige återigen snuvats på OS.

Många positiva och negativa röster har hörts under ansökningsprocessen. Till de positiva hörde förstås Sveriges Olympiska samt Paralympiska kommittéer, och även politiken i Åre och Falu kommun. Stockholms stad hade antagit en mer neutral hållning i frågan efter att varit negativ, dels på grund av att staden hade stakat ut en roll som uthyrare av anläggningar istället för engagerad värd för spelen. Men bland de negativa hördes många individer och skribenter som sade sig ha insyn i hur spelen tycks fungera, oftast via personlig bevakning av tidigare spelen, samt några experter i evenemangskap. Att man ställde sig negativt till spelen handlade oftast om pengar, eller snarare hur man såg på prioritering av pengar – och då offentliga sådana.

Annons

Annons

För en person som bor i Stockholm, Åre, Falun eller någon annanstans i Sverige så fick dessa röster troligen visst gehör, och av god anledning. Missräkningar i evenemangskostnader av detta slag blir sällan bra för någon. Men inför (och säkert efter) efter IOK:s beslut så fanns det en slags grov uppdelning av människors inställning till spelen. På en sida fanns de som känner snarare att breddidrott, hälso- och sjukvården, skolan, och integration behöver prioriteras istället för en massiv elitidrottstävling. På den andra fanns de som tror att OS och Paralympics skulle leda till förbättrad ekonomi via en förväntad uppsving i besöksnäring och infrastrukturella satsningar.

Det fanns även en del människor som vill hellre inte kännas vid en organisation – IOK – som har inte världens bästa rykte när det gäller demokrati, transparens och rent spel, med ett förvånansvärt stort antal högt uppsatta medlemmar åtalad och/eller dömd för korruption de senaste åren.

Sanningen är att det faktiska utfallet av ett OS och Paralympics i Sverige skulle ha berott väldigt mycket på varför det svenska samhället ville ha dessa evenemang i första hand, och som inte har att göra med just balansräkningen i slutändan. Denna fråga diskuterades tyvärr alldeles för sällan, eftersom det skulle ha haft stor bäring på vilken typ av så kallade legacy spelen skulle ha haft i Sverige.

Här skulle jag vilja lyfta diskussion kring tre viktiga områden redan nu om eventuella framtida idrottsevenemang i Sverige, så att vi inte upprepar en alltför ensidig fokus på budgetutfall. Dessa områden kan kanske ses som potentiella investeringar, men endast om vi inom länet och landet kommer överens om det.

Annons

Nationell sammanhållning. Sverige har, som många andra länder, länge stannat upp och samlats kring tv-skärmar för att uppleva ögonblicken när våra – och andra länders – idrottsutövare lyckas eller misslyckas. Många av dessa händelser har blivit en del av vår nationella identitet, eller åtminstone intryckt i våra kollektiva minnen där de fortsätter att väcka känslor. Detta är en av idrottens starkaste krafter – att bidra till gemenskap, men även lust att lära sig om samt utforska människans yttersta kapaciteter och förmågor oavsett kön eller läggning. Inom Paralympics slås vi av häpnad med hur obehindrade idrottsutövarna faktiska är trots deras kroppsliga förutsättningar. Ser vi ett stort värde av att samlas, överväldigas, och möjligen inspireras av världens allra vassaste idrottsspets, för att skapa bättre sammanhållning i vårt land? Att få möjligheten att ställa upp som funktionär, stödpersonal, ledare i en förening eller supporter inför eller under spelen? Skulle anordnande av idrottsevenemang bli en av de starkaste integrationsmotorerna vi kan hitta på?

Annons

Global solidaritet. Sverige har dragit nytta av många andra länders värdskap sedan 1912 när Stockholm sist anordnade ett OS. Det är klart att dessa länder har många gånger drabbats av en ekonomisk bakfylla efteråt, medan våra idrottsutövare har åkt hem med medaljerna runt nacken och tagits emot som hjältar. Det är förstås inte önskvärt för någon att något land dras med stora skulder, eller satsar groteska summar pengar på anläggningar som sedan förfaller, på grund av spelen. Men även om ansatsen har visat sig vara misslyckad – och bör förbättras framöver - så har dessa länder i alla fall bidragit till att OS och Paralympics har blivit av för världens idrottsutövare och åskådare, inte minst Sveriges. Anser vi att det är Sveriges tur att uppfylla sin plikt för de globala olympiska och paralympiska rörelserna? Eller gör vi vår plikt på andra sätt, till exempel att delta i samt anordna andra typer av internationella tävlingar som VM i Östersund och Åre?

Annons

Kontrasterna mellan spelen i Lillehammer och Sotji, eller London och Rio, är enorma.

Svenska värderingar. Det finns ju vid varje OS och Paralympics öppnande och avslutande ceremonier där värdlandet får visa upp sin (oftast endast positiv) historia, kultur, och särskild ställning i världen inför ett par miljarder åskådare och beslutsfattare. Men dessa välregisserade uppvisningar är endast en liten del av hur ett land blir uppfattad i sammanhanget. Ofta är det förberedelserna innan, samt arv efteråt, som skapar en uthålligare bild hos världens befolkningar. Kontrasterna mellan spelen i Lillehammer och Sotji, eller London och Rio, är enorma. Anläggningar står och förfaller något år efter spelen i vissa länder och idrottssatsningar läggs ner, medan i andra har dessa omvandlats till levande, hållbara stadsdelar och deltagande inom idrott fått ett uppsving. Vad skulle Sverige vilja visa upp i sammanhanget, och är det tillräckligt viktigt och tydligt för att påverka – och möjligen inspirera - resten av världen? Är det noll nettokoldioxidutsläpp under spelen? Att vi får världens största andel deltagande funktionshindrade inom idrott? Att alla som fick jobba med spelen hade ett schysst kollektivavtal och inga arbetsolyckor förekom? Eller kanske helt enkelt att vår unika modell för idrottsrörelsen – en enda stor gräsrotsdemokrati med fokus på breddidrott – är bästa sättet att skapa framgångar även inom den internationella eliten?

Annons

Oavsett IOK:s besked så bör dessa frågor diskuteras kontinuerligt, inte minst på grund av att Jämtland-Härjedalen är redan utsett som värd på en mängd internationella idrottsevenemang fram till 2023. Ett av dessa - Special Olympics World Winter Games 2021 - är faktiskt i paritet med ett vinter-OS och Paralympics storleksmässigt. Sådana insatser handlar om mer än bara möjliga ekonomiska utfall. Sveriges idrottsrörelse arbetar dessutom för fullt med att utveckla sig till något nytt fram till år 2025 (www.strategi2025.se). Kan OS, Paralympics, Special Olympics eller annat evenemang, oavsett plats i världen, bli en motor i detta förändringsarbete? Eller är det snarare att OS och Paralympics bör lära sig av den svenska idrottsrörelsens resor för att i framtiden bli något mer relevant – och önskvärt – för vårt samhälle?

Fundera på det.

Matt X. Richardson, distriktsidrottschef Jämtland-Härjedalen

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan