Under fjolårets valrörelse var M-ledaren Ulf Kristersson mycket intresserad av en långsiktig migrationsöverenskommelse med Socialdemokraterna. Han gjorde upprepade gånger inviter till Stefan Löfven om detta.

Ulf Kristerssons tanke var att Moderaterna och Socialdemokraterna före valet skulle bli överens om att bilda basen för en "blocköverskridande och långsiktig migrationspolitik". Annars, skrev han i en debattartikel i Dagens Nyheter, "kommer migrationspolitiken att fortsätta paralysera svensk politik under lång tid. Det vore förödande."

Stefan Löfven var dock inte intresserad av att göra upp med Moderaterna före valet. Han trodde att Socialdemokraterna skulle förlora på detta. Dels skulle det störa relationerna med Miljöpartiet, dels trodde han att allianspartierna skulle förlora röster på att de var splittrade i migrationsfrågan.

I dag ångrar nog Stefan Löfven att han inte tog Ulf Kristerssons utsträckta hand. I dag skulle Socialdemokraterna ha stor nytta av en migrationsuppgörelse med Moderaterna. Flödet av arbetarväljare från Socialdemokraterna till Sverigedemokraterna tycks bara fortsätta, och en uppgörelse med Moderaterna om en stram migrationspolitik skulle kunna vara ett sätt att få stopp på detta.

De ekonomiska och de fackliga frågorna är inte alls lika viktiga för industriarbetare i dag som tidigare. Det gör att de gamla banden med Socialdemokraterna har lösts upp. Många arbetarväljare tror också att en stor invandring hotar välfärden samtidigt som de har svårt för Miljöpartiet och ogillar det samarbete Socialdemokraterna har med detta parti. De skulle därför uppskatta en S-M-överenskommelse i migrationsfrågan som innebär att Miljöpartiet körs över.

Problemet för Stefan Löfven är att Ulf Kristersson inte längre är intresserad av att göra upp i migrationsfrågan. Moderaterna ser i dag inte någon politisk vinst med breda uppgörelser, utan vill vara fria att driva en hård oppositionspolitik. Partiet hoppade av försvarsberedningen och samtalen om åtgärder mot gängkriminaliteten. Helgens M-stämma tyder på att det bara är en tidsfråga innan Moderaterna också hoppar av energiuppgörelsen. Det är därför svårt att se varför Moderaterna skulle vilja göra upp om migrationspolitiken.

Dessutom har även många tidigare M-väljare gått till Sverigedemokraterna. Dem försöker Moderaterna vinna tillbaka, och partiets migrationspolitik har därför blivit mycket stramare sedan valet. En kompromiss i en migrationsuppgörelse ger knappast en lika stram politik, vilket minskar chansen att vinna tillbaka SD-väljare; Sverigedemokraterna kommer aldrig att vilja delta i en bred migrationsuppgörelse, och bland annat Socialdemokraterna kommer inte heller att tillåta detta. Om Moderaterna då ingår i en migrationsuppgörelse är risken stor att många uppfattar Sverigedemokraterna som det främsta oppositionspartiet, något som Moderaterna självklart vill undvika.

Stefan Löfven tänkte kortsiktigt när han inte ville samarbeta med Moderaterna om migrationspolitiken före valet. Det ångrar han säkert i dag. Men nu är det för sent.