Först vill jag tacka nätverket #femövertolv för en respektfull inlaga i debatten.

Insändare: Afghanistan är världens just nu farligaste land (24 november)

Jag framhåller dock att Afghanistan blivit bättre och därför har vi inte längre asylskäl, det är nu osäkert, men inte längre krig. Min referens är att jag varit där, som en del i den säkerhetsskapande insatsen, och inte inhämtat min information från böcker. Jag vidhåller även att vi inte ska förändra myndigheters uppgift till att uppfylla drömmar, de ska i det här fallet rädda liv.

Ja, I Afghanistan har 4 000 dött eller skadats under första halvåret 2019. Om vi sätter det i relation med den befolkning om 35,5 miljoner Afghanistan har så innebär det att det under det halvåret dog eller skadades 0,01 procent av befolkningen.

Enligt BRÅ dog 108 personer i Sverige till följd av brott. Vi har en befolkning om cirka 10 miljoner, det innebar att döda i Sverige 2018 uppgick till 0,001 procent av befolkningen.

Om vi dessutom gör en mer rättvis jämförelse med Sverige och inte tar med både döda och skadade i beräkningen, så har FN i form av UNAMA tagit fram mer detaljerade siffror som ger att det 2018 dödades 2 870 i Afghanistan under hela 2018. För 2019 ligger man i september i år på siffran 2 563.

Om vi då jämför år 2018 mellan Sverige och Afghanistan så ser vi att Sveriges 0,001 procent döda ställs mot Afghanistans 0,008 procent. Det innebär att Afghanistan, i procent räknat, är ganska precis 8 gånger mer dödligt än Sverige, per capita. En siffra om att det är 8 gånger farligare i Afghanistan säger ju inte mycket om man ska föreställa sig det, därför tar ofta känslomässiga tolkningar över om man inte varit på plats.

Naturligtvis är det inte ofarligt att vistas i Afghanistan, och att det anses vara världens farligaste land är i sig inget skäl, något land kommer alltid att vara farligast, men ger det automatiskt asylrätt?

Sedan kan man ju alltid debattera hur vi ska applicera asylskäl och hur många gånger värre än Sverige något måste vara innan man ska få komma hit, men där har vi ett, tycker jag, bra och genomarbetat regelverk.

I Sverige tycks det vara utbrett att tycka att om man flytt från ett land ska man stanna i Sverige och bli svensk, och leva ett nytt liv. Det är det som mormoderns känslofyllda inlägg antyder; nytt liv, ny familj och resten av livet. Permanent uppehållstillstånd i stället för tillfälligt.

Så kan man tyvärr inte resonera. Om en människa kommer hit med drömmar om att bli läkare, eller en ny Zlatan, och vi, som mormodern uttrycker sig, dödar den drömmen, så ställer man helt fel krav på våra myndigheter och på Sverige som land och samhälle. Jag hoppas vi alla inser att drömmar är upp till den enskilde att uppfylla, inte myndigheternas ansvar.

PE