Annons

Annons

Annons

Annons

Tomas Karlsson

ledare centerpartistisk

Tomas Karlsson
Tomas Karlsson: Viktigt med ansvarsfull och återhållsam lönerörelse

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är centerpartistisk.

Sedan det första industriavtalet 1997 har reallönerna ökat med 65 procent (om man inte tar med räntan i beräkningarna). Foto: Isabell Höjman/TT

Annons

Tecknen är tydliga. Konjunkturen mattas av, Exporttillväxten bromsar in, bygginvesteringarna minskar, lönsamheten inom industrin sjunker och antalet varsel ökar. För att nämna något.

När Statistiska centralbyrån släppte sina reviderade siffror över läget på arbetsmarknaden i oktober hade andelen arbetslösa ökat med 0,3 procentenheter jämfört med för ett år sedan.

Till det kommer att produktivitetsutvecklingen – värdet på det som produceras dividerat med ansträngningen (arbetade timmar) – stannat av. Den kurvan har, för hela näringslivet, i princip legat still i snart två år – enstaka branscher har dessutom en tydligt negativ produktivitetsutveckling.

Annons

Annons

Skälen till avmattningen är flera. För exempelvis exportindustrin är det märkbart hur såväl handelskriget mellan USA och Kina som turerna kring Brexit skapat osäkerhet i omvärlden. Affärerna påverkas när investeringsviljan tryter.

Företag rustar sig inför detta på olika sätt och anpassar sin produktion. Det bedömare främst tvistar om nu är om vi står på tröskeln till en brantare nedgång och går in i en ordentlig lågkonjunktur – eller om det stannar vid en avmattning på ungefär dagens nivå.

Den frågan är inte oviktig – särskilt eftersom det vankas avtalsrörelse för nära 2,8 miljoner löntagare. I potten ligger, som alltid, att bolagen som verkar på en konkurrensutsatt internationell marknad inte kan bära vilken kostnadsmassa som helst.

LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldssons (S) öppningsbud i löneförhandlingarna är offensivt.

Bild: Eva Lena Olsson

Därför var det minst sagt en ögonbrynshöjare när LO för halvannan vecka sedan offentliggjorde sina krav inför kommande förhandlingar. Lönehöjningskravet på tre procent i ett ettårsavtal, eller minst 530 kronor mer i månaden, är offensivt.

Sedan 1997, när Industriavtalet slöts, har avtalsförhandlingarna inom industrin varit styrande för löneökningarna på hela arbetsmarknaden. Parterna är eniga om att industrins så kallade märke ska sättas på en nivå som svensk industriföretag ska klara av i internationell konkurrens. En ordning som har bred acceptans. Och under de drygt 20 år som detta industriavtal varit normerande har svenska reallöner, enligt Medlingsinstitutets beräkningar, ökat med mellan 50 och 65 procent (beroende på om räntan tas med i kalkylen eller ej).

Annons

Annons

Industriavtalets normerande roll kombinerat med Riksbankens inflationsmål har lagt grunden för en stabil lönebildning i över två decennier.

Jämför exempelvis med hur det såg ut i början på 1980-talet – där lönepåslagen i avtalen var höga, men där dessa åts upp av inflationen och reallönerna de facto sjönk år efter år – och du inser poängen.

Förståelsen för att svenska företag är tungt exportberoende måste sätta sin prägel på kommande avtalsrörelse – så bra som det går för svenska industribolag, så bra går det för Sverige. Den globala konkurrenskraften betyder just så mycket. Varken mer eller mindre.

Annons

Annons

Till toppen av sidan