Det är inte avkastningen, som är intressant utan hur Jämtkraft Elnät AB använder pengarna.

Insändare: Jämtkrafts elnätstaxor är 20 procent för höga! (30 november)

Elnät har en genomsnittlig livslängd om 40 år. För att hålla standarden måste då 2,5 procent av Nuanskaffningskostnaden, NUAK, reinvesteras årligen. Detta görs inte och därför finns eftersatta reinvesteringar i massor.

Låt Jämtkraft på sin hemsida i samma diagram visa kurvor över årlig reinvesteringsgrad, konsumentprisindex samt elnätstariffer för 5 000 kWh perår respektive 20 000 kWh perår sedan avregleringen 1996. Då kommer att framgå att tarifferna höjts och pengarna till väldigt stor utsträckning blivit utdelning.

En ny elnätskund vill ansluta last eller produktion. Han får då betala 100 procent av anslutningskostnaden för en överföringskanal i elnätet för att inte belasta kundkollektivet. Därefter betalar elnätskunden en årlig fast avgift beroende på kanalens storlek där merparten är till för reinvesteringar. De rättmätiga ägarna till elnätet är då elnätskunderna själva.

Om man börjar prata om avkastning från elnätet kommer man därför hårdraget snabbt in i en situation som liknar stöld eller häleri.

Kompetensnivån inom elnätsbolag är ofta bedrövligt låg. Sålunda används i de redan obetydliga reinvesteringarna pengar till mellanspänningsutrustning föreskriven av EBR (Elnätsbranschens riktlinjer). Den var bästa teknologi i början av 1970-talet.

Lite dyrare modern utrustning finns sedan länge som ger betydligt bättre personskydd och driftsäkerhet. Det pratas ofta okunnigt om smarta elnät. Det som dock gäller är att ett elnät är inte smart med mindre än att det är lönsamt för slutkunden.

Jag har hittills jobbat drygt 24 år inom energibolag.

Elnätskund med insikt