Sverige har under 2019 blivit ett land med hårdare och tuffare klimat, i många fall rent rasistiskt.

Många ungdomars självkänsla har fått rejäla törnar, en psykisk tortyr som är resultatet av Migrationsverkets och politikers beslut har drabbat många asylsökande. Människor som skulle kunna vara i arbete och studier men som berövats den möjligheten.

Många barn och unga som skulle kunna avhjälpa det stigande ålderskurvan, särskilt i vår landsända. Asylsökandes berättelser som inte tas på allvar knäcker självkänslan och ökar den psykiska ohälsan. Många nykristnas tro ifrågasätts och anses inte vara genuin.

Oron för framtiden är tung att bära. De afghanska ungdomarna utpekas ofta som syndabockar för den ökade gängkriminaliteten.

Många har försökt att ta sig till annat land och fått asyl. En del har skickats till ett osäkert Afghanistan under omänskliga förhållanden, inte minst för personer som lämnat islam och riskerar dödsstraff.

Ingen liten grupp har gjort sig osynlig för gränspolisen och tyvärr varit tvungen att försörja sig på olagliga sätt, personer som skulle ha kunnat bidra mycket för vårt samhälle. Ett stort resursslöseri som svenska myndigheter och politiker ansvarar för.

Min önskan är att 2020 ska bli ett humanare år där bland annat barnkonventionen (som blivit lag) följs även av Migrationsverket. Vi behöver ta vara på våra medmänniskor mycket bättre.

Jag vill citera en text av Göran Greider: ”Var inte rädd för att upprepa det självklara. De rika behöver inte det de har. De fattiga har inte det de behöver. Väj inte för att tänka den enklaste tanken till slut. Ingen väljer sin födelseplats och den som färdats över haven kunde varit du. Det är morgon och du har överlevt”.

Anders Silfverdal, sjukhuspastor Östersund