Kostnaderna för sjukförsäkringen skenade runt sekelskiftet. Dåvarande KD-ledaren Alf Svensson menade då att en del av den ökade sjukfrånvaron kunde bero på fusk.

Det här uttalandet fick han mycket hård kritik för, framför allt från vänsterhåll. Sjukfrånvaron berodde på stressen i arbetslivet, inget annat, menade till exempel dåvarande sjukförsäkringsminister Ingela Thalén (S).

Tiderna har förändrats. I dag håller i stort sett alla med Alf Svensson. I dag finns det en bred politisk enighet om att det inte bara förekommer fusk i välfärdssystemen, utan också att det är vanligt och kostar mycket pengar. Regeringar, även S-ledda sådana, har tillsatt utredningar och delegationer för att minska fusket.

En del åtgärder har också genomförts. Hårdare straff för bidragsbrott infördes till exempel nu vid årsskiftet.

Men det har inte hjälpt. Fusket har inte minskat. Sven-Erik Österberg, landshövding i Stockholms län och tidigare S-minister, är ordförande i regeringens "Delegation för korrekta utbetalningar från välfärdssystem". Enligt honom betalas runt 18 miljarder kronor ut felaktigt varje år. Cirka två tredjedelar uppskattas bero på fusk.

De felaktiga utbetalningarna motsvarar runt fem procent av alla utbetalningar som görs i välfärdssystemen. Enligt Sven-Erik Österberg är det ungefär samma nivå som 2005. Alla åtgärder som gjorts för att minska fusket de senaste 15 åren har alltså inte haft någon effekt.

Enligt Sven-Erik Österberg har det också skett en attitydförändring. Fusk med bidrag är i dag mer accepterat än tidigare, och yngre har en mer tillåtande attityd än äldre.

Enligt tre tidigare försäkringskassedirektörer, Stig Orustfjord, Gunnar Johansson och Erik Kärnekull, krävs det nu radikala förändringar för att få bukt med fusket och missbruket. De menar att politikerna är handfallna när det gäller fusket och föreslår i en debattartikel i Dagens Nyheter att riksdag och regering tar fram en helt ny socialförsäkring. De vill också öka kontrollen, bland annat genom oanmälda besök i hemmen och på arbetsplatserna, och genom att låta kommunerna ta över en del bidrag.

Det ligger mycket i dessa förslag. Trots att medvetenheten om fusket har ökat har kontrollen varit alldeles för dålig. Det är till exempel helt orimligt att nästan en halv miljon personer har fått så kallade samordningsnummer i Sverige utan att de har behövt styrka sin identitet. Lika orimligt är det att personer har lyckats få flera identiteter eller att människor kan flytta utomlands men ändå behålla bidrag som bara skall betalas ut till dem som bor här.

Om välfärdssystemen skall fungera, och ge hjälp till dem som verkligen behöver, så kan de inte läcka ut miljarder efter miljarder till fuskare eller till kriminella. Det behövs därför krafttag för att stoppa fusket och öka kontrollerna, inte nya utredningar eller nya delegationer.

Kanske behövs det till och med en helt ny socialförsäkring, precis som de tre tidigare försäkringskassedirektörerna föreslår i sin artikel. Något radikalt måste göras för att stoppa fusket och få stopp på attityden att "alla andra fuskar ju, så då är jag ju dum som inte också gör det".