I onsdags öppnade Nordens första alpina inomhushall Snö utanför Oslo. En femhundra meter lång skidbacke med åttio meters fallhöjd, fyrstolslift, skidpark med hopp och rails. Under taket på arenan ringlar ett kilometerlångt längdspår på en hängande ramp.

Ständig inomhustemperatur mellan minus två och minus fyra grader, öppet året runt. Det hela låter rätt så kul, som en variant på äventyrsbad men med skidor. Var skulle en sådan anläggning byggas om inte i Norge?

Fast, frågan är väl om jättehallar för inomhusskidåkning är en hållbar framtidsstrategi?

När jag åkte en sväng uppåt Svartsjöarna utanför Östersund med pannlampan i tisdags var det utomhus, plusgrader, stjärnklart och månsken. Skidspåret löpte som ett svagt streck urgröpt i hård isbark. Åkbart men hela kvällen kändes mest konstigt. Det som borde ha varit en gnistrande kall vinterkväll i början av januari blev en våtvarm upplevelse.

Inledningen på året har varit speciell. Den andra januari slogs värmerekord i Krångede med 9,4 grader, varmast på 50 år.

Läs mer Därför kan vintervägarna bli sämre i länet: ”Det skulle kosta enormt mycket”

Ja, jag vet att extremt väder kommer och går men analysen från SMHI visar på betydligt varmare vintrar i Jämtland efter 1990 jämfört med den föregående 30-årsperioden. Vi riskerar en framtid med uppåt sex grader högre genomsnittlig temperatur enligt prognosen.

I Australian Open stoppades spelet när tennisproffsen fick hostattacker av brandröken som drog in över Melbourne.

På Frösön har Simon Jaktlund, skaparen av Surfbukten, startat en egen räddningsauktion för brändernas offer.

I går reste han till Australien med skyddsmasker och tasskydd till brännskadade djur i packningen.

Simon hade genom Facebook fått veta att det behövdes vantar till koalor och påsar för känguruungar som drabbats av bränderna på Kangaroo Island.

Uppropet om att samla in räddningsutrustning spreds snabbt viralt på nätet.

– Det kändes som en fin, enkel, symbolisk gest som dessutom efterfrågades. Jag lade ut en film på när jag sydde och sedan gick det fullkomligt bananas, berättade han för ÖP:s Johan Axelsson.

Johan Rockström, professor i global miljövetenskap, menar att 2020 är ett sanningens år för klimatet.

– Det handlar om mina och dina barns och deras barns framtid, sade han i ett ödesmättat vinterprat i Sveriges Radio.

Lika kategoriska verkar en annan grupp forskare inte vara. ”Uppfattningen att det snart är för sent att göra något har begränsat vetenskapligt stöd men kan inte heller uteslutas. Det vore dock helt fel att ta osäkerheten som intäkt för att vänta och se” skrev de i en debattartikel i Dagens Nyheter för några dagar sedan.

Vad vill jag säga med allt det här? Jo, att det svåra när vi pratar om klimathotet är att det alltid så många om och men.

En sådan blandning av fakta, känslor, provocerande påståenden, överdrifter och påhittade sanningar att det är svårt att hålla fokus på vad det i grunden handlar om:

Att hantera det faktum att vi, du och jag, med vårt sätt att leva nu riskerar att ställa våra barns barn och kommande generationer för hot om undergång.

Därför behöver vi ibland få reagera känslomässigt på nyhetsbilder på brännskadade djur som som i sig är hemska men ändå enklare att förstå än en klimatkatastrof långt fram i tiden.

Därför behövs företagsamma eldsjälar som Simon Jaktlund som visar på praktiska lösningar här och nu. Ger oss en möjlighet att själva göra något. Om det så bara handlar om att stoppa brännskadade djurs lidande genom att sy tasskydd, inte att rädda kommande generationer.

Klimathotet kräver att vi själva börjar agera. Det håller inte längre att passivt titta på. Då vinner den allt starkare alliansen av klimatförnekare och högerpopulistiska politiker kampen om ödesåret 2020.

Det kan vara början till slutet.

Läs mer

Hans Lindeberg: ”Nej, sluta inte rapportera. Här blåser det fortfarande så hemskt” – Stormen Ivar den värsta under 2010-talet

Hans Lindeberg: Är pepparkakor till lucia det viktigaste vi har att prata om på förskolan?