Fick Sverige ett nytt politiskt landskap förra veckan? Kanske det. Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna lyckades ju då komma överens att ge mer pengar till kommuner och regioner. Sverigedemokraterna var inte med i förhandlingen, men säger sig ha haft kontakter med både Moderaterna och Kristdemokraterna.

Om det här blir en modell för framtiden så har riksdagen i praktiken en ny majoritet. Nu är det inte speciellt troligt att Vänsterpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna kan komma överens om allt. De fyra partiernas ideologier står långt ifrån varandra.

I vissa sakfrågor kan dock partierna bli överens. Och en sak tycks de vara helt överens om: att sätta käpparna i hjulet för partierna bakom Januariavtalet och visa att dessa partier inte har majoritet i riksdagen.

Det här gör också att framför allt Moderaterna och Kristdemokraterna kan gå med på förslag som egentligen strider mot partiets egen politik: viljan att näpsa regeringen går före. Det är därför Moderaterna nu går med på en uppgörelse som ger mycket mer pengar till kommuner och regioner än partiet vill, samtidigt som polis och rättsväsende inte får mer pengar.

Besparingarna i V-M-KD-uppgörelsen är inte heller valda av en slump, utan för att svida så mycket som möjligt. Stoppet för utvecklingstiden är riktat mot Miljöpartiet, stoppet för ingångsavdraget är riktat mot Centerpartiet och stoppet för lärarassistenter är riktat mot Liberalerna. Att det saknas besparingar riktade mot Socialdemokraterna beror antagligen på att budgeten inte innehöll några speciella S-förslag.

Utvecklingstid, ingångsavdrag och lärarassistenter fanns alla med i Januariavtalet. V-M-KD-uppgörelsen är helt klart riktad direkt riktad mot detta avtal, som dessa partier djupt ogillar.

Än så länge finns det dock inga tecken på att Januariavtalet skall spricka. De reformer som nu har stoppats lär komma tillbaka i en framtida budget, kanske redan i vårbudgeten. Då finns dock risken att nya V-M-KD-uppgörelser återigen stoppar reformerna. Samma gäller andra reformer i kommande budgetar, till exempel "familjeveckan", Socialdemokraternas stora vallöfte.

Om Vänsterpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna gång på gång stoppar reformerna i Januariavtalet och lyfter ut förslag i regeringens budget blir det till sist omöjligt för Stefan Löfven att sitta kvar. Det är precis det som Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är ute efter.

Vänsterpartiet lär dock knappast vilja att S-MP-regeringen avgår, eftersom man inte vill ha en M-KD-regering. Däremot vill man gärna stoppa många av punkterna i Januariavtalet.

Att Centerpartiet och Liberalerna skrev under Januariavtalet berodde på att Socialdemokraterna godkände mängder av liberala reformer. Om många av dessa stoppas av Vänsterpartiet, i helig allians med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, har förutsättningarna för Januariavtalet fallit. Då får Vänsterpartiet stå sitt kast. Då bör Centerpartiet och Liberalerna se till att S-MP-regeringen tvingas avgå.