”Riksintresset kommer att skadas - men inte påtagligt.” Man kan välja att ta till sig den första delen eller den sista, när man läser vad Riksantikvarieämbetet svarat Mark- och miljödomstolen angående utbyggnad av Storsjö Strand.

Med Maria Lindbloms artikel i ÖP inser man också hur komplicerad bedömningen av huruvida byggande på allmän mark skadar samhället eller inte, och hur öppet det är för tolkningar till ens egen fördel. Man kan undra vad fördelarna och vinsten för kommunen i sammanhanget blir.

Expertmyndigheten: Bygget vid Storsjö Strand skadar Östersunds karaktär – stödjer ändå utbyggnad (19 februari)

Jag menar att ansvariga borde ha rättat sig efter den första delen och att man innan påbörjandet av all byggnation skulle ha gjort en mycket mer övergripande bedömning av, och tagit hänsyn, till riksintresset, men också ”region- och lokalintresset”. Det är ju tiotusentals människor, förutom kyrkorådet, som faktiskt berörs av besluten angående Storsjö Strand. Det gäller dels alla invånare men även de turister och övriga som passerar eller vistas i denna del av Östersund. 

Vägen mellan Minnesgärde och Badhusparken, Bangårdsgatans sträckning vid och efter nuvarande rondellen, Österängen och intilliggande område och hela Strandgatan, gav tidigare möjlighet att få en fantastisk och unik utsikt både mot fjäll och sjö. Tycker mig ha läst någonstans att Östersund är den enda staden i Sverige som hade en sådan utblick. 

En personlig reflektion gjorde jag när jag stod på perrongen och väntade på Stockholmståget före jul. Det var mycket folk och tåget var försenat, men det gjorde inte så mycket för vilken fantastisk vy jag och alla turister och andra resande hade framför våra ögon. Östersund kändes som en bra stad att snart återvända till.

Jag beklagar att processen gått så långt angående Storsjö Strand innan åtminstone jag fick upp ögonen för hur Östersunds unika utsikt kunde fara så illa.

M.F.