Så har kyrkan kastat in handduken och efter lång och beundransvärd kamp gett sig när det gäller utsikten över sjö och fjäll från Stora kyrkan.

Klartecken för 225 nya lägenheter på stranden – kyrkan gav upp kamp om utsikten: ”Ska bli skönt att få börja jobba kreativt” (12 maj)

Utslaget från mark- och miljödomstolen var närmast givet eftersom kommunens tjänstemän kan byggnadslagstiftningen och därmed handlagt ärendet enligt denna. En domstol går strikt på lagens ord och bryr sig mindre om en allmän opinion.

Utsikten är inte heller av något större riksintresse och därmed är riksantikvarieämbetets yttrande inte förvånande. Ingen tror väl att boende i andra delar av Sverige har ett aktivt intresse av fjällutsikten i Östersund.

Men det handlar inte om lagens bokstav eller riksintresset, det handlar om oss och hur vi vill att den stad som vi lämnar efter oss ska utformas och utvecklas.

På Facebook finns en grupp där man kan lägga upp bilder på gamla Östersund. Det är roligt och intressant att se hur staden förändrats från de första lantliga åren då gatorna endast var leriga kärrvägar och husen små ruckel till dagens moderna stadsmiljö med blandad bebyggelse.

Somligt var bättre förr, annat är man glad att det har försvunnit. Men en sak kan man konstatera; på nästan varje bild finns den unika och oerhört vackra utsikten mot Storsjön, kanske Östersunds främsta signum. Den är man nu beredd att bygga bort.

En nöjd Bengt Gryckdal uttalar i ÖP sin belåtenhet med att man äntligen kan gå vidare och bebygga den markbit som många östersundare hoppades kunna freda i den allmänna byggboomen. Inte en enda gång har ansvariga politiker trätt fram och försvarat planerna. I stället skickas tjänstemännen fram och förklarar processer och ritningar. Men var finns visionerna? Var finns det politiska ledarskapet att bygga en stad för alla?

I debatten har förekommit en del raljerande tonlägen, inte minst från ledarsidan på ÖP, där protesterande östersundare anklagas för sin småsinta och bakåtsträvande not-in-my-backyard-inställning.

Marcus Åsling: Inte på min bakgård-attityden sänker Östersund som stad (9 oktober 2019)

Bebyggelsen på Storsjö strand påverkar inte min bakgård eftersom jag bor i Torvalla, men varje gång jag kommer åkande med bussen på väg till jobbet i centrala stan, fylls jag av glädje att få bo i en så vacker stad. Där ser jag sjöns vattenspegel, Frösön och i fonden fjällen. Det är ingen liten sak att täppa till den utsikten.

Det finns mark lägre söderut som verkligen skulle må bra av en upprustning. Bygg högre hus där så kan husen nedanför kyrkan vara låga och diskreta. Den sammanlagda kvadratmeterytan torde bli densamma.

Staden tillhör oss alla. Vi delar gator, torg, hus och inte minst vyerna som öppnar sig mot fjällen. Staden är vårt gemensamma vardagsrum. Vi är därmed många som går miste om något vi värderar högt, för att några ska få bo så de kan fiska från balkongen.

Anita Roos