Ja, vi förlorade.

Mark- och miljödomstolen förkunnade 22 april sin dom över vårt kyrkoråds överklagande när det gäller detaljplanen över Storsjö Strand etapp 2.

Kyrkans protester avslås – domstolen ger klartecken för Storsjö strands andra byggetapp (22 april)

Vi hade önskat att detaljplanen hade fortsatt på den översiktsplan som kommunen fastställt 2009. Den innebar dels att det hade blivit ett park- och grönområde nedanför stationshuset och att man därmed haft en fri siktlinje från Stora kyrkan, över sjön bort till fjällen, dels att människor inte skulle mötas av en vägg nere vid vattnet, vare sig från stadskärnan eller från Frösön.

Vi hade till och med modifierat oss till att kommunen åtminstone kunde ta ner antalet våningar på husen till tre. Men Östersunds politiker ville något annat. Nu blir siktlinjen förändrad och en vägg kommer att möta oss (precis som hänt i etapp 1 på Storsjö Strand) från två håll.

Ja, vi förlorade.

När också Riksantikvarieämbetet anser att denna detaljplan utgör en skada på riksintresset men att skadan inte är påtaglig, så ger man Östersunds kommun rätt i att bygga, som detaljplanen föreslår.

Vi kan bara beklaga och vara mycket ledsna över att estetik, skönhet, rymd och lång sikt inte värderas mera.

Vi kan beklaga och vara mycket ledsna över att segregering och därmed ojämlikhet breder ut sig i en tid då integrering av människor, och jämlikhet också genom boendet borde stå högt på den politiska dagordningen.

Vad vår överklagan har fött är emellertid också en känsla av att vi måste ta tillbaka verktygen för att åstadkomma det vi önskar se i framtiden: Hur ska vår stad se ut? Hur ska människor leva och bo? Hur kan vi motverka sociala problem och social utestängning?

Forskningen visar att det går att planera bort hemlöshet, kriminalitet och utanförskap. Men det gör man inte med byggnationer av det slag som nu byggs på Storsjö Strand.

Men, tänker någon – överklagan handlade ju enbart om sikten, om rymden ända till evigheten. Javisst. Men det är ju svårt att inte sätta in den frågan i ett större perspektiv, att ställa sig frågan om vilket samhälle vi vill ha och hur vi når dit.

Och har man jämlikhet som ett mål kommer man inte ifrån samhällsplaneringens roll för att nå målet. Då kommer frågor om grönområden, skönhet, lång sikt, tillgänglighet och blandad bebyggelse i fokus.

Ja, vi förlorade.

Men frågan visar med sådan tydlighet att jämlikhet, förutom höjd A-kassa, god sjukvård och gratis utbildning, har en ytterligare dimension som verkar vara något bortglömd. Samhällsplanering, översiktsplaner och detaljplaner är några nycklar till den dimensionen.

Margareta Winberg, Gudrun Olsson, Harriet Jorderud, Britt Wikman, Harriet Svaleryd, Marianne Stålberg, socialdemokrater i Östersunds församling