Lena utbildade sig på Birka Folkhögskola i Ås, till fritidsledare. Skidor på längden och bredden och upp och ner i Oviksfjällen. Det är något Lena ofta längtar till.

Efter utbildningen blev hon anställd av Östersunds kommun inom socialförvaltningen. Strandgatan 14 blev en välkänd och omtyckt fritidslokal för äldre. Tillsammans med Östersundsprofilen, fritidsassistent Monica Nordenström, startade de Östersunds tedansklubb under 1980-talet, en populär verksamhet som finns kvar än i dag. Lena kanske kommer att dyka upp för att dansa en torsdag!

I unga år fick hon möjlighet att recensera film på Länstidningen i Östersund. Möjligheten att gå på bio gillade Lena. Hon fick förtroende av redaktionen att utveckla sitt skrivande. Lena antog utmaningen och var ofta på uppdrag av kulturredaktionen. En favoritsyssla under flera år var att recensera litteratur. En stor utmaning var att åka till Valsjöbyn, för att intervjua och fotografera en av Sveriges främsta författare, Kerstin Ekman.

Ett annat färgstarkt möte var att åka hem till silversmeden Rosa Taikon, som var bosatt i byn Flor, inför premiären av filmen ”Den dag jag blir fri”, om hennes syster Katarina Taikon.

Lena Gunnarsson lämnade Svenska kyrkan tidigt, eftersom hon inte var troende och inte hade intresse för kyrkan. Hon mötte helt oväntat Gud under en gudstjänst i Heliga Ljusets kyrka i Torvalla. Livet fick en annan vändning och ny utmaning som kristen, med utbildning först till församlingspedagog och därefter till diakon vid Diakonistiftelsen Samariterhemmet som följd.

Nästa år har Lena varit diakon inom Svenska kyrkan i tjugofem år. Första tjänsten var i Selångers församling i förorten Granloholm där hon mötte ”världen” med människor från olika världsdelar. Ett genuint intresse väcktes för flyktingar och integration i det svenska samhället.

Därefter kom längtan efter att få arbeta i en av Stockholms förorter. Det blev Skärholmen, en församling där mötet med andra världsreligioner och fromhetstraditioner blev ett viktigt inslag i tjänsten. Arbetet i Skärholmen var en verklig utmaning med stor social utsatthet.

Lena hamnade åter i Sundsvall. Handplockad till en nyinrättad tjänst i Sundsvalls Gustav Adolfs församling. Arbetsuppgifterna var en tuff utmaning; flyktingförläggningen Fagerdal, kontakter med migrationsverket, uppehållstillstånd och utvisningar. Mötet med apatiska flyktingbarn väckte ett starkt engagemang hos Lena.

Idag är Lena bosatt i Uppsala där hennes syster Barbro med familj bor.

1993 träffade hon syster Marianne Nordström på en ungdomskväll i Pingstkyrkan i Östersund, där syster Marianne talade om flyktingar utifrån ett kristet perspektiv och Lena utifrån Röda Korsets principer. Resultatet blev en reportageresa till Alsike kloster. Lena blev god vän med systrarna, en vänskap som hållit i sig under åren. I dagarna har hon fått möjlighet av Svenska kyrkan, Uppsala stift, att vara projektanställd som diakon på klostret bland flyktingar. Ett spännande äventyr!

Syster Karin Johansson, Alsike kloster