Vi hade planerat en skiddag i Åre men kom aldrig iväg. Vi blev sittande hemma, följde de få olika nyhetskanaler som då fanns i tv och radio och pratade om hur svårt det var att förstå vad som hade hänt.

Många som upplevde nyheten om attentatet mot statsminister Olof Palme minns i detalj vad de i den stunden gjorde eller befann sig. Jag har ofta i tanken återvänt till ögonblicket när jag tidigt på morgonen hörde orden "de har skjutit Palme" genom årens alla olika turer kring mordutredningen.

Just den känslan är en del av vad som kan beskrivas som det öppna såret eller samhällstraumat som fortfarande finns kvar efter 34 år. Upplevelsen som vi är många som delar.

Om det obegripliga mordet som förblir ouppklarat.

Nu tar den av allt att döma siste i raden av åklagare i Palmeutredningen Krister Petersson beslutet att lägga ner förundersökningen.

Ett modigt beslut. Han menar att det helt enkelt inte går att komma längre. Bakom beslutet går även att ana en strävan att ändå erbjuda en lösning på mordfallet eftersom den är viktig i vår gemensamma historieskrivning.

Men samtidigt ett kontroversiellt beslut. Utpekandet av den så kallade "Skandiamannen" som huvudmisstänkt för mordet är allvarligt. Mannen har varit död i 20 år. Krister Petersson menar att om Skandiamannen varit i livet skulle vittnesuppgifterna från mordplatsen ha räckt till att få honom häktad och föremål för en fortsatt polisutredning.

Det hade kunnat ge ett mordvapen eller en vittneskonfrontation som stärkt bevisningen mot honom. Nu kommer det inte att hända. Anklagelserna mot Skandiamannen blir aldrig prövade i domstol och slutspurten på Palmeutredningen har inte lett fram till någon ny teknisk bevisning.

Frågan är om Palmeutredarnas försök att sätta punkt verkligen bidrar till läkningen av samhällstraumat som mordet lämnade efter sig?

Jag tror inte det.

Krister Peterssons genomgång av de första årens utredningsmaterial river snarare upp mer öppna sår än läker ut. Att polisutredningen var kaosartad, fylld av konflikter och till slut havererade är ingen nyhet. Nu bekräftar polisutredningen en rad misstag som idag framstår som ännu mer obegripliga.

Nyckelvittnen från brottsplatsen som sorterades bort trots att uppgifterna om mördarens signalement väl stämde med Skandiamannen. Han förhördes som misstänkt slentrianmässigt men hamnade i högen för färdigutredda spår mindre än ett år efter mordet. Palmegruppen hade andra huvudspår och där verkar det inte ha funnits utrymme för alternativ.

"Häpnadsväckande och en obegriplig slutsats" säger Krister Petersson idag om promemorian som 1987 gjorde att misstankarna kring Skandiamannen avskrevs.

Uppgifterna som presenteras nu ligger 34 år bakåt i tiden men sänder ett tydligt budskap. Skandiamannen tillhörde högerkonservativa kretsar där hatet mot Olof Palme var starkt så som det uttrycktes då. Nu sprids hat och förföljelser på andra sätt men risken att det övergår till extrema handlingar är densamma.

Palmemordet chockade Sverige. Myndigheterna misslyckades totalt med att hantera krisen och det lider vi fortfarande av.

Egentligen känner jag mig bara ännu mera arg över att Palmeutredningen sköttes så fruktansvärt uselt att vi aldrig kan få riktigt klara svar.

Läs mer

ÖP hyllar länets vardagshjältar – vem vill du nominera?

Hans Lindeberg: Den här gången får Jämtland inte komma sist när ekonomin startar om

Hans Lindeberg: Informationskampanjer räcker inte för att stoppa trängseln – covid-19 sprids här och nu