Jag erkänner direkt – jag var visserligen för samtyckeslagen, men jag var skeptisk till att den skulle ha någon märkbar effekt vad gäller antalet fällande domar. Men ibland är det skönt att ha fel.

BRÅ släppte nyligen statistik som visar att antalet fällande våldtäktsdomar ökat markant sedan samtyckeslagen infördes för två år sedan.

År 2019 var det dubbelt så många som fälldes för våldtäkt än det var åren 2015-2017. Det är ingen liten skillnad.

Innan lagen infördes var jag skeptisk till att den skulle leda till så många fler domar, men jag var positiv med tanke på de signaler en sådan lag skulle kunna skicka. Tidigare krävdes någon form av våld, hot eller utsatt situation för att brottet skulle ses som våldtäkt. Den som inte sagt nej ansågs ha sagt ja, om hen inte var väldigt berusad, väldigt ung eller på annat sätt utsatt i förhållande till gärningsmannen. Med samtyckeslagen blev det så att man måste ha sagt ja, annars har man sagt nej.

Den tidigare lagtexten har varit avgörande i synen på våldtäkt som ett av de absolut grövsta brotten. Samtidigt har kunskapen ökat om brottsoffren. Idag vet vi att den som utsätts för sexuella handlingar mot sin vilja inte nödvändigtvis börjar fäkta och skrika. Det är lika naturligt att bli paralyserad och handlingsförlamad, något som tidigare uppfattades som samtycke.

Inte heller behöver en våldtäkt vara traumatiserande för resten av livet. För våldtäkter är olika. Det är skillnad på att bli överfallen utomhus av en eller flera främlingar och frukta för sitt liv och på att bli våldtagen av någon man känner väl och kanske till och med tycker mycket om. Och våldtäktsoffer är också individer, med olika sätt att reagera och inte minst har de olika grader av stöd omkring sig.

Tidigare var det tabu att prata om att man blivit våldtagen, men tack vare bland annat #prataomdet och #metoo har det blivit lättare att göra det. Allt fler kvinnor har slutat att skämmas och lägger istället skulden och skammen där den hör hemma – hos förövaren.

Nu när vi har svart på vitt att samtyckeslagen haft effekt kanske det också är läge att börja revidera bilden av våldtäktsmannen.

Vid det här laget torde de flesta veta att han inte är ett monster. Att han kan vara en trevlig kompis, en familjefar, en duktig kollega eller till och med en älskad familjemedlem. Att det inte syns på honom att han är en våldtäktsman. Att han inte nödvändigtvis behöver förstå att det är just en våldtäkt han begår, i många fall saknar han helt enkelt grundläggande lyhördhet för den andra personen. Ofta tror han sig ha rätt till kvinnors kroppar.

När samtyckeslagen infördes kom också en helt ny brottsrubricering; oaktsam våldtäkt. Nog för att alla våldtäkter torde vara oaktsamma, men denna speciella lag handlar om att en förövare borde ha förstått att personen exempelvis var utsatt/onykter/offer för människohandel och så vidare. Den lagen har tyvärr inte haft lika stor effekt, även om dryga tiotalet fällts för just det brottet.