Under mitt sommarlov har jag många gånger funderat på framtiden för Storsjö Strand. Den debatt om byggnadshöjder som för någon månad sedan rasade på insändarsidorna i lokalpressen fick i sedvanlig ordning ingen reaktion från våra folkvalda politiker, och dog så småningom ut.

Debatten kom att delas upp i två led; de som förespråkade en fri sikt från Österängsparken mot sjön och fjällvärlden, och de som ansåg att de samhällsekonomiska vinsterna och behovet av bostäder väger tyngre än denna utsikt.

Klartecken för 225 nya lägenheter på stranden – kyrkan gav upp kamp om utsikten: ”Ska bli skönt att få börja jobba kreativt” (12 maj)

Enligt min mening behöver dessa sidor inte stå emot varandra. Jag vill härmed presentera ett förslag för området som jag anser att de flesta bör kunna ställa sig bakom. Följande påståenden ligger till grund för mitt förslag:

​Östersund är som stad unik. Den tydliga kopplingen till naturen och landskapet är påtaglig nästan överallt, från små stadsnära skogsområden till vidunderliga sjö- och fjällutsikter. Detta är bevarandevärt.

​Inflyttning till Östersund är bra. Det skapar tillväxt, men kräver också ett bostadsbyggande i olika lägen och olika prissegment.

​Att kommunen får igen investerade pengar genom exempelvis markförsäljning är bra, då skattepengar är en resurs man bör handskas varsamt med.

​Ingen privatperson, fastighetsägare eller organisation kan äga en utsikt. 

​Österängsparken är i dag en plats med väldig potential. Som stadspark är den i Sverige ett unikum, med sin fria sikt mot sjö och fjäll, och kan med hjälp av ett landskapsarkitektoniskt helhetsgrepp som höjer själva parkens kvalitet, bli ett av landets främsta offentliga rum.

Nu till förslaget i fråga:

Sänk byggnadshöjden med en våning på de fem kvarter som planeras ligga rakt nedanför Österängsparken och sänk markpriset för dessa.

Höj byggnadshöjden på fem valfria kvarter i nästkommande etapper och höj markpriset för dessa. Fullt utbyggt kommer Storsjö Strand nämligen att sträcka sig ända till Minnesgärde, så det finns ing​en brist på kvarter att addera en våning till söder om den byggetapp som nu är i fokus. 

Vad ger då detta förslag? Ingen skillnad i antalet bostäder som byggs, ingen skillnad i de markpriser som kommunen sett till hela området kan ta ut.

Utsikten kommer att skymmas lite mer för några privatpersoner och företag längs med Söder som har egna intressen, men utsikten kommer att bevaras för alla östersundare och besökare som någon gång passerar eller vistas i Österängsparken.

Vad vill jag med detta förslag? Att det genomförs såklart, men främst vill jag väcka frågan till liv igen. Debatten om vår byggda miljö är viktig.

Blivande arkitekten Olle Björkebaum kritisk till planerna på att bygga bort vyn från Stora kyrkan: ”Snabbmatsarkitektur” (7 januari)

Jag skulle också gärna vilja ha ett svar från vår stadsarkitekt, stadsträdgårdsmästare men framför allt från våra folkvalda politiker kring förslaget. Ett svar som inte innehåller trötta argument som ”planprocessen har gått för långt” eller ”att planera en stad är en komplicerad process”.

Debatt: Vi arbetar för en hållbar utveckling och en bra livsmiljö i Östersund (18 december 2019)

Husen är de facto inte byggda, och innan dess kan man alltid korrigera planer.  Om en ny idé som löser en problematik i liggande planer presenteras, bör inte denna idé då kunna övervägas?

Olle Björkebaum, östersundare och arkitektstudent på KTH