I våras stoppades flygtrafiken abrupt. Turismen till de stora destinationerna kom helt av sig när världen sattes i karantän för att bromsa spridningen av det nya coronaviruset.

Sedan dess har rapporterna varit många om både de ekonomiska svårigheterna för näringsidkare på turistorter världen över. Men även om positiva bieffekter, som att förorenade floder helt plötsligt fått klart vatten, och långt mycket mindre utsläpp av avgaser.

Dimitri Ioannides är turismforskare på Mittuniversitetet i Östersund. I en artikel i våras beskrev han och hans medförfattare Szilvia Gyimóthy från Copenhagen Business School coronakrisen som ett vägskäl: antingen återgår vi till den vanliga nivån av turism efter att pandemin bromsat in, eller så strävar vi efter en mer hållbar sådan.

– Jag tror att det stora problemet de senaste åren har varit överkoncentrationen av turism, säger Dimitri Ioannides.

– Man har låtit det växa för stort. Man har låtit marknaden styra allt utan mycket kontroll. Den här huggsexan och den nästan nyliberala situationen som vi lever i är väldigt problematisk.

– Turism kan vara en bra sak. Men vi kanske har tillåtit det att växa för mycket. Och jag tror att det som sker nu ger oss insikten att vi är för beroende av turismen och vi har nästan glömt vad det var menat att vara.

På många destinationer, kanske framförallt öar, är turismen den huvudsakliga inkomstkällan. Men eftersom inga egna varor såsom mat och andra förnödenheter produceras så måste detta köpas in utifrån. Det innebär ett läckage av de inkomster som genereras av turismen, menar Dimitri Ioannides.

Mönstren går att se även i Sverige. Mindre orter som vänder sig till turismen då det inte finns många andra val. Gruvan har stängt, och skogsbruket är inte längre ekonomiskt gångbart.

Men i länet finns goda exempel, menar Dimitri Ioannides. Turismen fungerar om det finns en försörjningskedja som kan upprätthålla den.

Framförallt pekar han på en jämtländsk by som en förebild.

– Klövsjö är ett intressant samhälle. Du har turism, men de har också ett bryggeri, ett bageri.

– Detta lilla samhälle gör vad turism är menat att göra. Vissa jobbar med turismen, medan andra försörjer. Vi kommer inte köpa bröd, mjölk och ost utifrån utan det produceras lokalt.

Turister kommer då in och stimulerar dessa marknader. Men det fungerar även utan dem.

– Bönderna själva blir del av turistindustrin, men de har också en produkt som, även om inte turisterna kommer, kan säljas.

Vad är då det mest realistiska scenariot när ett vaccin kommer och pandemin ebbar ut? Kommer vi att återgå till samma resande och turistande som förut, eller kommer vi att försöka hitta nya vägar? Enligt Dimitri Ioannides är det mest troliga att vi fortsätter på samma sätt som tidigare.

– Det realistiska och mest pessimistiska, som också historien visar på, är att vi kommer att återgå till det normala som vi hade förut. Vi vet att det inte är bra, men systemet är uppbyggt på ett sånt sätt att det är svårt.

– På liten skala kanske vi kan få vissa förändringar, men vilka dikterar turismen på global skala? Det är flygbolag, kryssnings- och resebolag. Stora hotellkedjor.

– Jag tror att det finns människor där som vet att det som har funnits fram till nu inte har varit så effektivt. Men det krävs mycket mod att säga att jag kommer att ändra inriktningen. Jag tror det kan hända på vissa ställen.

Enligt Dimitri Ioannides så är det trots allt hos de större aktörerna som förändringen måste ske.

– Möjligheten är hos de stora företagen, eller de välbärgade destinationerna. De kan säga att vi har sett vad som har hänt, kanske måste vi ändra vårt tankesätt. Jag tror att det måste komma från dem.