Landshövding Jöran Hägglund hade tre bokningar i sin representationskalender förra veckan.

Han bjöd på en näringslivsmiddag på restaurang Hov med ett 30-tal politiker och företagsledare som gäster och lunch med prisutdelning för finalisterna till ett innovationspris.

Tillsammans med sin sambo tog han också emot vinnaren och styrelsen för Sven O Perssons minnespris till en Guldgalemiddag på Residenset.

Nätverkande, representation och prisutdelningar är en del av landshövdingejobbet.

Den andra är myndighetsutövande. Att vara chef över statens förlängda arm i länet: Länsstyrelsen med 250 anställda.

Det skulle nog kunna kallas den tunga delen av uppdraget.

"Det framstår väldigt tydligt att Länsstyrelsen har en viktig roll för länets utveckling i att verka enande, samlande och pådrivande" sammanfattade Jöran Hägglund själv i sin verksamhetsrapport till regeringen för två år sedan.

Länsstyrelsen ska se till att riksdagsbeslut genomförs. Hantera rovdjursfrågor, miljöprövningar, strandskydd, markstrider, jaktkvoter, fiskerätter, djurskydd, samhällsplanering, fjällslitage, reglering av rennäringen och krisberedskap. För att ta några exempel.

Ofta handlar det om att tolka juridik, lagar och förordningar där olika uppfattningar finns. Vad länsstyrelsen tar för beslut kan påverka både vardag och framtid för länets invånare.

Med andra ord: Länsstyrelsens medarbetare har ett svårt uppdrag som kräver både tilltro och respekt från alla möjliga håll. Trovärdigheten är avgörande.

ÖP har i flera artiklar rapporterat om interna problem med länsstyrelsens arbetsmiljö. Om anställda som känner sig kränkta, brist på information och kommunikation och om ett lågt förtroende för ledningen.

Värst verkar situationen vara inom enheten för ledning och verksamhetsstöd med ett 30-tal medarbetare som arbetar närmast landshövdingen. ÖP avslöjade i förra veckan att 7 av 10 inom enheten saknar förtroende för högsta ledningen.

På ett internt personalmöte i måndags med 100-talet deltagare tyckte Jöran Hägglund att länsstyrelsens medarbetare fått se "för mycket av påståenden, rykten och åsikter och att enskilda medarbetare hängs ut i media".

ÖP:s har arbetat med granskningen av länsstyrelsen under lång tid. Våra reportrar har begärt ut mejlväxling. De har läst rapporter från företagshälsovården, medarbetarundersökningar och anmälningar till arbetsmiljöverket, interna handlingar och protokoll. Ett stort antal medarbetare har intervjuats.

Vi har granskat och ifrågasatt källor bakom våra uppgifter. Precis så som granskande nyhetsjournalistik förväntas göra. Personer som har namngivits i vår rapportering är ledande tjänstemän eller har en offentlig roll.

När ÖP lyfter på locket till länsstyrelsen visar det sig att få vågar prata öppet om situationen på jobbet. Istället har många valt att utnyttja rätten att lämna uppgifter avsedda för publicering till våra reportrar anonymt.

Precis så som den grundlagsskyddade meddelarfriheten förväntas fungera på en myndighet.

Av det skälet är det anmärkningsvärt att flera anställda uppfattade att Jöran Hägglund under personalmötet i måndags försökte begränsa rättigheten att prata med medierna.

En av hans närmaste chefer tolkade det efter mötet som del av en tystnadskultur.

Den avgörande frågan är förstås varför vi ska bry oss om att många på länsstyrelsen verkar må dåligt? Är det något som ska granskas av journalister eller bara en intern angelägenhet?

Svaret borde vara självklart.

Om ledningen för statens förlängda arm i länet skakas av en djup förtroendekris så har det högt allmänintresse, det vill säga är bra för många att veta.

Särskilt i en tid när krisberedskap står allra högst på agendan i samhället.

Läs mer

Hans Lindeberg: Är inte huvudsaken vad som händer innanför skolans väggar?

Hans Lindeberg: Tanken på att inte få styra över ett sista farväl skrämmer mig

Hans Lindeberg: Ett hål som kom från ingenstans och river upp allt igen