Svenska säkerhetspolisen har bedömt att det kan befaras att David Idrisson kommer att begå eller medverka i planeringen till ett terroristbrott, alternativt förmå någon annan att begå ett sådan brott. Av det skälet har regeringen beslutat att han ska utvisas. Men i nuläget går det inte att skicka honom till Uzbekistan, eftersom han riskerar att bli utsatt för tortyr där. Istället ska han besöka polisstationen i Strömsund tre gånger i veckan och polisstationen i Östersund två gånger i veckan. Han har ett tidsfönster på ett par timmar för varje träff. För att inte missa tiden ställer han en väckarklocka.

David Idrisson tar en kölapp i receptionen. Han vinkar till kvinnan bakom luckan och hon vinkar tillbaka. Så var dagens anmälan klar. Tidigare fick han skriva sin namnteckning på ett papper, men i coronatider räcker det att hälsa. Sedan i november förra året har han genomfört mer än 250 sådana besök på polisstationerna i Strömsund och Östersund. Nu står han åtalad för att ha varit 16 minuter sen vid ett tillfälle.

– Det är en orättvis bedömning av säpo. Jag kom dit för att anmäla mig. Jag struntade inte i det.

Idrisson menar att han var fem minuter sen till polisstationen och att han ringde till polisen då han inte blev insläppt. Men det tog en stund innan tiden för besöket registrerades.

– Jag lekte med mitt spädbarn och glömde tiden eftersom det var den andra dagen att anmäla mig där.

David Idrisson är övertygad om att säkerhetspolisen har koll på honom på många andra sätt.

– Tidigare åkte de mycket efter mig i bilen. De förföljde mycket när jag åkte. Nu är det inte så ofta, men ibland.

Tror du att de gör något mer?

– Varför kallas det för säpo? De gör det inte öppet. Det är en säkerhetspolis och man känner det. Jag kan inte bevisa det, men det känns att de har koll på mig.

– Tidigare hade de tillgång till mina mejl och allt sådant, varför skulle de inte ha det nu?

Säpos dokument som ska visa varför Idrisson skulle antas kunna bli involverad i någon typ av terroristbrott är topphemliga. Själv vet han inte hur bevisningen ser ut.

– De visar ingenting. De stämplar bara sekretess och det räcker.

Isak Åström var David Idrissons advokat i utvisningsärendet som nådde regeringsnivå. Han får inte uttala sig i det enskilda ärendet, men han berättar hur det är att jobba som juridiskt ombud i den typen av fall.

– Man får se ett sammanfattande yttrande från säkerhetspolisen om vilka omständigheter som de lägger till last för sin ansökan. Men du får aldrig se några bevis för någonting.

Läs även: Hans Lindeberg: Därför låter ÖP terrordömde David Idrisson berätta sin historia

Advokaten berättar att det är väldigt svårt att ifrågasätta ett påstående utan att få se det bakomliggande materialet. Han nämner att beviskraven i den här typen av mål är betydligt lägre än i brottsutredningar.

– Det är väldigt låga beviskrav och det finns en rättsosäkerhet kring det, just med tanke på att den som är anklagad får aldrig reda på vilka bevis som läggs till last, säger han.

Våren 2018 blev David Idrisson känd. Hans namn och bild publicerades i tidningar världen över då Solna tingsrätt dömde honom för förberedelse till terroristbrott. En tid senare friade Svea hovrätt honom för det brottet. Domen om finansiering av särskilt farlig verksamhet stod fast. Han fick fyra månaders fängelse. I hovrättens dom står det att det finns mycket starkt stöd för att Idrisson sympatiserar med IS. I hans telefon hade polisen bland annat hittat avrättningsbilder. Själv hävdar han att de följde med när han tog emot mängder av digitalt material.

– I Strömsund finns det inte kunskap om islam. Jag hade inte den kunskapen och därför läste jag mycket om islam. Därför hamnade materialet automatiskt i min mobil.

– Om jag tittar på en film för att se vad som händer i islamska världen, då betyder det inte att jag är fanatisk eller tillhör någon organisation.

När ÖP frågar hur han ser på organisationen IS svarar han att den inte finns i dag.

– De gjorde mycket fel. Det skulle göra andra saker, utanför islam.

Gabriel Wernstedt är pressekreterare på säkerhetspolisen och han kan inte uttala sig i enskilda fall. Han berättar att grundregeln är att säkerhetspolisens ansökan ska vara öppen för den som berörs i här typen av processer.

– I vissa undantagsfall kan det finnas uppgifter som är hemliga även för personen själv. Det kan vara uppgifter om till exempel säkerhetspolisens arbetsmetoder.

Den här typen av mål avgörs av Migrationsverket eller Migrationsöverdomstolen. Om det överklagas fattas beslut på landets högsta politiska nivå. Inga uppgifter hålls hemliga för ledamöterna där, berättar Gabriel Wernstedt.

– Regeringen får ta del av samtliga uppgifter, inklusive de uppgifter som i undantagsfall hålls hemliga även för personen själv.

Sedan ett par år tillbaka bor David Idrisson i Strömsund. I dag har han ingen rätt att studera eller jobba i Sverige. Han står utanför bidragssystemen här och i praktiken har han inte någon möjlighet att resa utomlands. Samtidigt har han skulder och flera barn.

– Det är en svår situation. Min egendom utmäts av Kronofogden.

– Mina barn vill börja att jobba själva för att hjälpa till.

Till våren väntar rättegången efter den misstänkta förseningen till polisstationen. Det är ett vanligt brottsmål där han riskerar bötesstraff. Men utan inkomst går det inte att betala, berättar han.

– Jag har ingen möjlighet. Det hamnar bara ännu mer hos Kronofogden.

David Idrisson lever ett lugnt liv i Strömsund och tillbringar mycket tid med sin familj. I samhället känner många igen honom, men det är aldrig någon som ställer frågor kring terrorrättegången eller rubrikerna i media.

– De pratar inte. De vågar väl inte fråga. Ja, det kan vara olika skäl till det.

David Idrisson tycker att det är bra.

– Jag vill inte prata om detta alls. Jag ska gå vidare. Om jag stannar i det här problemet och hela tiden ska tänka på det kan jag inte gå framåt.

Idrisson sammanfattar sin situation som ”jättetråkig”. Han berättar att nyligen vände sig till FN för att få hjälp att flytta till Kanada. Där vill han starta ett nytt liv.

– Jag får inte jobba. Jag får inte studera. Jag får inte bo i Sverige. Varför ska jag förlora mitt liv här? Jag är 48 år.

Hur lång tid tror du att det här kommer att pågå?

– Ingen aning. Om Migrationsverket gör bedömningen att det blir bättre i Uzbekistan, mitt hemland, då kan de utvisa mig direkt. Men jag vet inte vad jag ska göra nu.