Vi har en kall vinter och behovet av el är stort. Detta hindrar inte att Sverige även i dessa tider exporterar mer el än vi importerar. Vi har numera en gemensam elmarknad med grannländerna, varför det inte är konstigt att el går fram och tillbaka över gränserna.

Ändå vill kärnkraftsromantiker av olika kulörer ge intryck av att vi hela tiden skulle importera kolbaserad ”ful-el” från Polen. I verkligheten exporterar vi långt mer el från Sverige till grannlandet söder om Östersjön än vad vi importerar därifrån. Under januari månad exporterade Sverige 266 GWh till Polen och importerade 14 GWh därifrån. Totalt exporterade Sverige under januari närmare 1,2 TWh till omvärlden.

Samtidigt står Sverige utan tvekan inför stora utmaningar när det gäller att möta ökande elbehov. Kraftnätet behöver stärkas för att kunna garantera leveranssäkerhet. Såväl storstadsområdena som glesare befolkade regioner ska ha god tillgång till el.

Att detta kräver mer kärnkraft stämmer dock inte. Energiuppgörelsen 2016 innebär att kraftbolagen själva avgör hur länge reaktorer kan drivas på ett säkert sätt. De har även möjlighet att bygga nya reaktorer. Sex reaktorer är fortfarande i drift. Uppgörelsen var en kompromiss för att ge energiproduktionen långsiktiga spelregler.

Även kärnkraftskritiker som undertecknad accepterade uppgörelsen samtidigt som vi hoppas att de kvarvarande reaktorerna snart kan fasas ut. Kärnkraftens risker – från uranbrytning över drift till slutförvaring av det radioaktiva avfallet – finns kvar.

Vattenfall beslutade stänga Ringhals 1 och Ringhals 2 eftersom det är olönsamt att göra de stora investeringar som krävs. Moderaterna och Kristdemokraterna hoppade tyvärr av energiuppgörelsen och vill uppenbarligen att skattebetalarna ska bidra med stora summor för att dessa gamla reaktorer ska kunna drivas vidare.

Kärnkraftsförespråkarna talar också lyriskt om ”fjärde generationens kärnkraft”, reaktorer som dock bara finns på ritbordet. Frankrike, annars känt för att vara kärnkraftspositivt, har lagt ned sitt forskningsprogram eftersom man inser att det varken är ekonomiskt eller tekniskt möjligt att nå resultat.

Sverige har möjlighet att nå målet om ett helt förnybart energisystem kring 2040. Vi har vattenkraft, som kan effektiviseras. Vindkraften utvecklas snabbt, men den omfattande utbyggnaden i norra delen av landet har en gräns. Inriktningen bör därför vara att bygga mer i söder där elbehovet är störst, gärna havsbaserad vindkraft.

Danmark beslutade nyligen om en storsatsning på detta område. Även solenergi och kraftvärme har stor potential, liksom bioenergi- och vätgasproduktion.

En större del av den el som produceras i norra Sverige kommer att behövas där när stål ska produceras fossilfritt och batterifabriker utvecklas. En rättmätig del av värdena från vind- och vattenkraft bör också stanna lokalt och regionalt.

Sverige står inför stora utmaningar på energiområdet. Liksom övriga Norden har vi goda förutsättningar att bygga ett grönt och förnybart energisystem. Låt oss satsa offensivt på detta i stället för att kärnkraftsdrömma!

Håkan Larsson, centerpartist på Rödön