Sven-Görans intresse för motorer och apparater började tidigt. Det var så han kom att få sitt smeknamn Meken. Intresset fortsatte till motorcyklar och bilar, hans första bil var en DeSoto som användes flitigt till danser i byarna runt omkring. Sven-Göran började sitt arbetsliv tidigt och hans första anställning var vid kvartsbrottet nedanför Gimdalen. Efter en tid där fick han även köra lastbil och det i sin tur ledde till att han fick anställning hos bröderna Nilsson som hade åkeri i byn.

Pappa gjorde värnplikten vid A4 i Östersund. Han sköt upp mönstringen på grund av att hans far var sjuklig och behövde honom hemma. När det var dags att mönstra fick han önska placering, han skrev A4 på alla alternativ. Pappa hade bestämt sig för att han ville bli bandvagnsförare, och så blev det.

Efter lumpen väntade arbetslivet och pappa körde grävmaskin åt Carl-Halvar Halvarsson de första åren och sedan som egen företagare med egen maskin. Pappa var en skicklig yrkesman.

Pappa träffade vår mamma Ulla (f. Björklund), de gifte sig 1967. Två år senare, 1969, föddes deras första barn Mikael och 1971 föddes dottern Birgitta. Under denna tid bodde familjen i Brunflo och Bräcke. Pappa pendlade då till Nyhem varifrån han drev sin verksamhet. I mitten på -70 talet renoverades huset och hela familjen flyttade hem till Nyhem. 1980 föddes yngste sonen Magnus.

Pappa hade många intressen och var kunnig inom många områden, han intresserade sig mycket för gårdarna i bygden och de som bodde i dem. Han hade flera intresseområden, släktforskning, geologi, natur och djurliv, historia, jakt och matlagning och så klart alla slags maskiner.

Det var en stor sorg 2014 när äldste sonen Mikael gick bort. Mikael lämnade efter sig frun Oksana och barnbarnet Gertrud. Pappa kom att vara ett stort stöd för dem och månade mycket om Gertrud.

Sven-Göran fortsatte sin verksamhet och det var först för ett par år sedan som han i stort sett avslutade de sista jobbuppdragen. De två sista åren drabbades pappa av sjukdom. Trots det hade han en positiv inställning och vi alla hoppades att han skulle tillfriskna. Han fortsatte att vara verksam och var alltid nyfiken på vad som skulle komma.

Pappa var en uppskattad och omtyckt person, hans dörr stod alltid öppen och han hade många vänner som han höll kontakt med under åren.

Saknaden efter vår pappa är stor, vi kommer alltid att minnas honom med glädje och värme.

Birgitta Lainio, dotter, med familj

Magnus Svensson, son

Gertrud Svensson, sondotter