När jag föddes i början på -90 i Överammer var kampen om Ammerån precis avklarad. Ammerån, den gamle, var räddad.

Detta kom att bli min och kommande generations arv. Att inte ta naturen för given, att den var värd att kämpa för! ”Låt Ammerån leva” stod det skrivet ovanför scenen på Folkets hus, som för övrigt var både matsal och gympasal för oss ungar.

Det säger kanske lite om hur det är att växa upp i Jämtlands glesbygd – folk är otroligt innovativa och jobbar med de resurser som finns.

De är entreprenörer, nytänkare som lyckas bo avskilt från storstädernas bekvämligheter. Det vet jag. Eventuell vindkraft skulle vara ett övergrepp på alla de människor som gjort sitt absolut yttersta för att bevara naturen i och kring bygden, och de som fortsätter att göra det.

Ragunda har sedan länge en imponerande hög produktion av el med sina nio (!) vattenkraftverk. Vindkraften skulle vara helt felplacerad eftersom strömmen självklart måste fraktas därifrån. Vart ligger vinningen?

Kanhända att sloganen ”en annorlunda kommun” kommer att få fortsättningen ”för här lyssnar vi inte på invånarna” i folkmun? För ja, jag tycker motsättningarna från bygden hörs lång väg! I alla fall till Uppland, det kan jag gå i god för. Där är jag numera bosatt, med en konstant hemlängtan efter ”den gamle” och naturen.

Om höga natur- och kulturvärden är en prioritering för Ragunda kommun återstår att se, men just nu ser det ut som att fokus ligger på helt andra håll.

Lina