År efter år rapporteras en siffra för döda kvinnor. Den siffran är ett anonymt sätt att klumpa samman ett stort misslyckande i vårt samhälle – ett osynliggörande sätt att tala om alla de kvinnor som utsätts för våld från män.

I och med att många av de kvinnor som lyckats bryta sig loss dessutom lever gömda eller med skyddad identitet är det lätt att gömma sig bakom siffror.

Mäns våld mot kvinnor är en pandemi i pandemin, i Sverige och i världen. De senaste veckorna har flera kvinnor dödats i Sverige och vi vet att minst 800 kvinnor lever gömda här för att skydda sig och sina barn. 13 kvinnor dödades till följd av mäns våld mot dem under 2020 i Sverige, vilket är fler än vad som dödades i gängvåld. Det är mycket svårare att tala om våldet mot kvinnor eftersom det finns nära oss alla. Det utövas av män vi känner.

Oändligt många fler kvinnor utsätts för våld som inte dödat. Inte ännu. Och ett flertal rapporter pekar redan nu på att barn och kvinnor har utsatts för ännu mer våld i hemmet som en följd av pandemin och den sociala isolering som den inneburit.

Politiskt kan vi driva fram nya lagar och medel för stödinsatser men det måste också omsättas i det praktiska arbetet och genomsyra olika myndigheters arbete. Det räcker inte med ett gott bemötande till den våldsutsatta utan insatserna till henne måste bygga på säkerhet och beprövad erfarenhet. Det måste ge henne en möjlighet att gå vidare i livet.

Kvinnojoursrörelsen har alltid haft den våldsutsatta kvinnan och hennes barn i fokus. Kvinnojourernas långsiktiga finansiering behöver garanteras.

De våldsutsatta kvinnor som också måste ha en rättsprocess om vårdnad för att kunna skydda sina barn måste garanteras bättre stöd och förståelse, rättsväsendet generellt måste få bättre kunskap om våldets konsekvenser. Ingen våldsutsatt kvinna skall få en kommentar i domstolen i stil med ”nu skall vi inte se bakåt utan framåt”. Våldet hon är utsätts för skall inte göras om till bråk och konflikter som bara försvinner.

Det förebyggandet arbetet är också viktigt, det behöver starta redan i förskolan med noll tolerans av våld och slag mellan barn. Det förbyggande arbete måste också ställa krav på vuxna män att förändra sitt beteende och att vara goda förebilder.

Det borde vara fullständigt otänkbart att det existerar - mäns våld mot kvinnor. Det är inte bara olagligt, det bryter inte bara mot samhällsnormer, det bryter mot allt sunt förnuft. Men när det utförs har blivit något männen ska prata ut om, är det en kändis så gärna i en tv-soffa, men inte något de självklart ställs till ansvar för. Detta är våldshandlingar som är lika olagliga som det omtalade gängvåldet.

Vi i S-kvinnor kommer fortsätta kampen för kvinnofrid.

Susanne Pettersson-Graff, distriktsordförande S-kvinnor Jämtland