Ingrid Ahlers-Karlsson, född på julafton 1941 i Nyhem, var en blyg jämtflicka och en duktig och omtyckt gymnasieelev. Föräldrarna kom från byn Klockarberg och Sollerön vid Siljan i Dalarna, där Ingrid sedan sommartid hade sitt älskade semesterparadis. Som examenspresent från storebror Sten vid Swiss Air fick hon en fribiljett till Zürich. Där stegade hon helt oerfaren upp till Swiss Air och fick en mångårig anställning på kontoret. Ingrid gifte sig med en schweizare, blev fransktalande och tog en kurs på Bar-Lock-Institutet i Stockholm.

Efter nio år i Schweiz gifte Ingrid om sig 1971 med Dr Otto Ahlers från Hamburg, köpman och ideellt arbetande politiker och flyttade till Seevetal. Under husbygge och med tre småbarn i släptåg läste hon engelska och tyska på distans i Lund. Ovanligt i ett Tyskland så långt efter Sverige i emancipationsfrågor på 1970-talet.

I mitten av 1980-talet behövde Sveriges Turistråd i Hamburg, numera Visit Sweden, en svensktalande förmåga. Maken Otto fick som pensionär ta hand om de tre barnen. Redan inom ett par år blev Ingrid chef för den svenska turistinformationen i Tyskland och sedan inom hela Centraleuropa. Hon styrde firman med sitt lugna, lyhörda och klara sätt och blev populär bland kollegor och researrangörer.

Hennes livsglädje, drivkraft och empati var smittande. Tyskarna häpnade och sa: ”Vilken härlig svensk mentalitet!” Halva året på resande fot med mässor och konferenser, och inbjuden till mottagning av det svenska kungaparet. ”Allting verkade lätt som en plätt”, sa Ingrid!

Ingrid blev änka 1998. Vad gör då en 57-årig jämtflicka i Hamburg som under åren hade byggt upp en sådan makalös karriär med stort nätverk både i yrket och privat, med en släktgård i Leksands kommun och ett hus att sköta i Seevetal? Jo, efter ett par år sade hon upp sig för att börja njuta av nyvunnen frihet som pensionär. Trodde vi döttrar.

Året 2003 blev i stället startskottet för en politisk, social och kulturell karriär. Samt mormor för snart fem barnbarn. Barnbarnen togs emot med öppna armar, skratt, kanelbullar, berättelser och skrönor om gammelmorfars jakt i Nyhemsskogarna. Den svenska identiteten kunde föras vidare.

Den lokala politiken låg henne alltid varmt om hjärtat. Men som svensk fick Ingrid rösta och engagera sig bara på den kommunala nivån. Från 2006 som ledamot i kommunfullmäktige, och från 2011 som vice ordförande i Gemeinderat, kommunstyrelsen, i Seevetal. Som ordförande i ”Jugend-, Senioren- och Sozialausschuß”, Ungdoms-, senior- och socialutskottet, byggde Ingrid med sin rättvisekänsla broar mellan yngre och äldre och engagerade sig för den lokala historien.

Ingrid engagerade sig också starkt i Svenska kyrkan i Hamburg med den stora julbasaren och luciakonserterna. Till Ingrids stora glädje blev hon 2017 officiell tysk medborgare i samband med en stor ”Einbürgerungsceremonie”. Äntligen fick hon rösta även i de stora Bundeswahlen.

Ingrid lärde alla sina fem barnbarn, nu i tonåren, svenska. Hon kunde hela alfabetet när hon var två år och kunde läsa när hon var fem år. Litteratur var hennes stora intresse under hela livet och det delade hon med många. På gården i Dalarna var Ingrid tillsammans med storasyster Barbro gästgivare för fester med släkt och vänner, precis som i sitt ”dockstugehus” i Seevetal. Där kände vi oss alltid varmt välkomna och hemma. Hennes ledord var ”In der Ruhe liegt die Kraft!” Kraften föds ur själva lugnet!

Ingrid utsågs till högtidstalare vid jubelstudenternas 50-årsfirande i Östersund 2011 och höll ett bejublat anförande med internationell utblick. Även Ingrids inbjudan till återträff med sin studentklass i Stockholm 2016, 55 år efter studentexamen, blev en stor succé!

Ingrid dog den 27 april 2021 efter svår, kort sjukdom i en ålder av 79 år. Begravningsceremonin leddes av Per Edler, kyrkoherde i Svenska kyrkan i Hamburg, även han före detta elev på Wargentinskolan i Östersund.

Ingrid lämnar tre döttrar, fem barnbarn, sin storasyster Barbro Karlsson och svenska och tyska vänner i stor sorg och saknad. Tänk om vi alla kunde få en bit av det driv och den stil hon visade oss.

Dottern Margareta Schirmacher