Annons

Annons

Annons

Annons

krönikaChefredaktörens krönikor

Hans Lindeberg
Hans Lindeberg: Brottsjournalistik är inget ”billigt sätt att ta vara på allt polisen stöter på” utan det svåraste vi gör

Hur tänker vi på ÖP när vi rapporterar om brott och kriminalitet?

Den frågan funderade en av våra läsare lite extra på. Sedan skrev han en kritisk insändare med signaturen Olof.

Idag publicerar vi den i sin helhet i ÖP och på op.se.

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Foto: TT/Johan Axelsson. Montage.

Annons

Olofs frågor är bra att ställa sig. Krimjournalistiken tillhör det som ni läsare följer allra mest av vårt innehåll och måste få diskuteras.

Insändare: Vad är nyhetsvärdet i privata tragedier?

Men också med frågeställningen: Hur skulle den allmänna bilden av brottsligheten i Jämtland se ut om vi inte rapporterade så utförligt som vi gör?

Om information som är offentlig från polis och rättsväsende enbart spreds genom rykten, flöden på Facebook och andra sociala medier som inte utgår från allmänintresse, har etiska regler eller ansvariga utgivare.

Annons

Allra hårdast har nog hatstormen mot vår brottsjournalistik varit när vi inte rakt av publicerat signalement på brottsmisstänkta utan väntat tills våra reportrar fått ställa kontrollfrågor till polisen om hur de fått fram sina uppgifter.

Annons

Narkotikalangare som säljer till ungdomar på stan

Nästan varje dag rapporterar ÖP om allt från fortkörningar och rattfylleri till misshandel, krogbråk, sexuella övergrepp, narkotikalangare som säljer till ungdomar på stan, inbrott, mordförsök. Och mycket annat.

Om polisingripanden. Åklagare som väcker åtal. Domar och vad försvarsadvokaterna säger.

Vi träffar brottsoffer som drabbats av stora skador eller mår psykiskt dåligt efter vad de utsatts för. Vi försöker förklara vad som ligger bakom brotten.

Jämför det med en landsbygdens Se & Hör

Ett ÖP-gräv som publicerats den senaste veckan visar hur redan dömda fortsätter vara på fri fot och kan begå nya brott i väntan på att avtjäna ett fängelsestraff.

Olof menar att vårt dagliga nyhetsrapporterande går för långt.

Han jämför det med en ”landsbygdens Se & Hör”. Han tycker att vi sprider ”skvaller om fattiga och vilsnas öde” och att ÖP ”på ett billigt sätt tagit vara och publicerar allt polisen stöter på i sin vardag”.

Dagligen diskussioner om de pressetiska reglernas avvägning

Frågan som Olof landar i är var gränsen går för vad vi publicerar. Eller kanske rättare sagt finns det någon gräns?

Annons

Annons

Mitt svar är ja det gör det, förstås.

På ÖP har vi dagligen diskussioner om de pressetiska reglernas avvägning mellan allmänhetens rätt att få veta och risken utlämna enskilda.

I de allra flesta fallen är rapporteringen helt anonym. Enskilda detaljer kring brott och övergrepp som kan upplevas kränkande sorterar vi bort när de saknar betydelse för helheten.

Utsatta människor som behöver samhällets stöd

Olof har rätt i att bakom brottslighet så finns ofta utsatta människor som behöver samhällets stöd.

Men även brottsoffer. Och därför är det bra för många – det vill säga av högt allmänt intresse – att veta hur kriminaliteten i Jämtland ser ut. Det gäller även granskningen av hur polis och rättsväsendet sköter sig.

Att ÖP:s och andra mediers brott och krimbevakning skulle vara ”billig” rapportering byggd på ”skvaller” håller jag däremot inte med om.

Tvärtom är det nog i den journalistiken som de svåraste publicistiska besluten måste tas.

Läs mer

Hans Lindeberg: Samuelsson fick en kompis i försöken att visa på idrottens hycklande

Hans Lindeberg: Nu får vi 60 plussare skärpa till oss och ta våra sprutor

Hans Lindeberg: Vem får betala priset för nya ambulansflyget?

Annons

Annons

Till toppen av sidan