Berlin den sjunde december 2017. På torget utanför ett av stans största varuhus pågår den berömda julmarknaden.

Kylan börjar krypa in på skinnet. Vi letar oss upp och ner i olika rulltrappor, förbi mat, kläder, teknikprylar och avdelningar med allt möjligt till en hylla där det går att köpa långkalsonger.

Egentligen är vi på väg att se fotboll på Berlins gamla olympiastadion.

När vi kommer fram visar det sig att den jättelika arenan i stort sett är folktom. Inga köer till biljettinsläppen. Inga säljstånd, ingen stämning. Det känns ödsligt, overkligt. Vi har ju sett fram emot en fotbollsfest.

På huvudläktaren är vi så få att pandemins allra strängaste regler för allmänna sammankomster utan vidare skulle vara uppfyllda.

Förklaringen är enkel. För hemmalaget Hertha Berlins fans är matchen mot ett okänt lag från en stad många inte vet något om långt upp i Sverige helt ointressant. Deras lag är redan bortspelat ur Europa League. Besegrade bland annat av ÖFK. Så de stannar hellre hemma i decembermörkret.

Men det finns ett undantag. Värmen över stadion sprids från en fullsatt läktarsektion i ena stadionkurvan dit bortalagets fans fått tillträde. Den röda och svarta sektionen. Där finns folkhavet, festen och sången.

För Östersunds FK är det en historisk match. Den sista i gruppspelet. Avancemanget till slutspel i Europa League är redan klart. ÖFK kan till och med vinna gruppen efter vinst hemma mot Hertha, två segrar mot Ukrainska Zorja Luhansk och oavgjort mot Athletic Bilbao.

Brwa Nouri missar en straff i slutminuterna. ÖFK mot klassiska Hertha Berlin slutar oavgjort.

I februari slog sedan Arsenal till med 3–0 i den första sextondelsfinalen i Östersund. I returen på Emirates Stadium i London veckans därpå vann ÖFK med 2–1. Med 5 000 Östersundsfans på plats för att se mötet mot världslaget Arsenal.

Det blev slutpunkten på ÖFK:s turné ute i Europaeliten. Det som ibland kallas en fotbollssaga.

Två månader senare handlade historien inte längre enbart om fotboll.

I april slog ekopolisen till mot Östersundshems kontor, ÖFK och Daniel Kindberg som då både var chef för bostadsbolaget och ordförande i fotbollsklubben. Misstankarna gällde grov ekonomisk brottslighet.

Två år efter matchen i Berlin kom tingsrättens fängelsedom mot Daniel Kindberg och två andra misstänkta. ÖFK:s eget bolag Driftaren dömdes dessutom att betala en företagsbot.

Nu vet vi att bakom ÖFK:s framgångar låg någon form av ekonomisk dopning. Frågan är om den var brottslig. På tisdag inleds nästa fas av den långa rättsprocessen i Hovrätten i Sundsvall.

ÖP:s reportrar Niclas Åkerström och Linda Hedenljung följer rättegången på plats dag för dag. De kommer liverapportera, sammanfatta de största nyheterna, berätta om nya vittnesmål och analysera vad som skiljer sig från domen i tingsrätten.

Huvudpersonen Daniel Kindberg sade i en färsk ÖP-intervju i torsdags att ”Oddsen för att vi blir fällda måste ligga på flera tusen”.

Historien om ÖFK både skakar om, inte bara oss här i Östersund och Jämtland utan många långt utanför länets gränser.

Det är berättelsen om otrolig glädje, stolthet och gemenskap som osannolika framgångar för ett idrottslag kan skapa.

Men också om kommuninvånare som i Östersunds bostadsbolag misstänks ha förlorat miljontals kronor via bluffakturor. Om politiker som tappade kontrollen. Och om detaljer i den stora brottsutredningen som avslöjar vad som pågick i det fördolda.

Trots allt detta.

Brukar jag tillåta mig att tänka på den kylslagna kvällen i Berlin som ett av mina finaste ögonblick från ÖFK:s succéår.

När historien fortfarande mest handlade om fotboll.

Läs mer

Hans Lindeberg: Väg 321 – ett bra exempel på hur snålhet bedrar visheten

Hans Lindeberg: Trist för er som inte hann upp när toppen fortfarande var högst – klimatförändringen går allt fortare