Tur. Det är inte mycket mer som passagerarna på tåget från Trondheim till Östersund 30 juli 2006 har att tacka idag, 15 år efter olyckan.

På grund av häftig nederbörd spolade den överfulla Klockbäcken vid Ånn då bort banvallen just efter att tåget hade passerat. Den tio meter djupa ravin som bildades var en dåtida spegling av klimateffekter som nu blir allt vanligare, i Jämtland och på många håll i världen. Men dagens stora klimatseminarium i Östersund visar vägar framåt i klimatarbetet.

När den statliga Sårbarhetsutredningen året efter raset i Ånn bedömde konsekvenserna av framtida klimatförändringar var kunskapen om extremväder begränsad. Ändå pekade utredningen på svåra framtida klimatrisker i form av både dödsfall och skador på infrastruktur och olika näringar.

Idag visar forskningen att läget är långt värre. Det gäller inte minst eftersom dagens utveckling inte leder till att klimatmålen i nästan något land i världen uppnås. Kraftigt ökad nederbörd liksom svår sommartorka är därför att vänta i vår del av världen. Och i stora delar av Jämtland och Härjedalen riskerar snörika vintrar – och skidnäringen – bli ett minne blott.

Dessbättre kan vi vända trenden. Det är inte för sent att klara de mål som sattes upp i FN:s Parisavtal om klimatet från 2015. Medan problemsidan av myntet är riktigt mörk finns en ljus sida av möjligheter. Lösningskatalogen är tjock.

Allt fler medborgare och beslutsfattare i politik och näringsliv förstår att problemen är allvarliga men också att många lösningar står till buds. Om vi agerar mer kraftfullt i närtid så kan vi undvika väderrelaterade olyckor och stora kostnader i framtiden.

Forskningen visar även att många åtgärder är lönsamma redan på kort sikt och att de skapar en rad positiva följdeffekter. Om vi minskar användningen av fossila bränslen får vi till exempel klart bättre luftkvalitet på köpet. Det är viktigt eftersom luftföroreningar dödar över 7000 personer enbart i Sverige varje år, en siffra som tyvärr ligger i samma storleksordning som de årliga dödstalen på grund av Covid-19, men som få talar om.

På det stora Klimatseminariet i Östersund onsdag 22 september redovisar vi både utmaningar och möjligheter. En central fråga är skogens roll för klimatet. Debatten går het men inom forskningen finns gott stöd för att det är möjligt att klara målen för naturvården och samtidigt låta skogen bli en värdefull resurs i klimatarbetet, både som råvara och sänka för kol.

Men ska vi skydda och nyttja den på bättre sätt krävs förändringar i både politiken och näringslivet. Det gäller även på andra områden, som inom industrin, jordbruket och transportsektorn.

På pluskontot ser vi att klimatpolitiken förstärks – med den senaste budgeten mer kraftfullt än någonsin – och att allt fler företag vill och gör allt mer. Samtidigt är folkrörelserna i vid mening mer aktiva i klimatfrågor än någonsin, i både Sverige och resten av världen.

Det finns därför goda förutsättningar att stärka klimatarbetet. Det som kanske framförallt saknas är en god dialog.

Just det hoppas vi onsdagens Klimatseminarium kan erbjuda. Gedigen kunskap och konstruktiva samtal leder framåt och gör att vi kan sjösätta kraftfulla strategier med brett stöd. Att framöver förlita sig på turen i ett förändrat klimat skulle fungera dåligt.

Mikael Karlsson, docent i miljövetenskap, Uppsala universitet, moderator för Klimatseminariet i Östersund 22 september