Annons

Annons

Minnesord: Alfhild Svensson, Krokom

Alfhild Svensson, född Ottosson, Krokom har stilla insomnat i en ålder av 95 år. Hon efterlämnar närmast sin make Gunnar, barnen Hans, Lars och Peter med familjer och barnbarn.

Alfhild föddes på Aspbacken i Offerdal 15 juni 1926. Hon hade tre äldre bröder i Nils-Yngve, John och Holger. När Alfhild var sex år avled hennes mamma Anna i tbc. Alfhild fick tidigt ta ansvar på den lilla gården då hennes äldre bröder, som så många andra, arbetade i skogen. Hon gick till skolan i Rönnöfors, en sträcka på fem kilometer enkel väg.

I sina unga år, efter sin mors bortgång, blev Alfhild omhändertagen av sin far Otto, sina fastrar och kyrkoherde Elof Boman med fru Siri i Rönnöfors och hade där en trygg tillvaro. Efter skolgången på sex år arbetade hon på gården, som hemsamarit i området och läste sedan vidare inom hushåll på Rösta. Hon arbetade en tid på Kövra fjällhotell som kallskänka.

1952 träffade hon Gunnar, sin blivande make. De gifte sig 1954, flyttade till Föllinge och fick fyra barn, tre söner och en dotter. Under sina egna barns uppväxt skötte hon hemmet och barnen på ett enastående sätt. Då kommunerna slogs samman 1974 flyttade familjen till Krokom och Ängsvägen som skulle bli Alfhilds sista hem. 2015 förlorade Alfhild sin dotter Christina som avled i cancer, det var ett hårt slag för Alfhild. Från hösten 2019 vårdades Alfhild på Blomstergården i Krokom och var där mycket tacksam och trygg.

Annons

Annons

För Alfhild var hemmet och familjen hennes borg. Sitt smultronställe hade hon i fritidshuset på Aspbacken där hon tillsammans med familjen tillbringade all ledig tid. Bär- och svampplockning, fiske och trädgårdsskötsel var favoritsysslor i “stugan”. Alfhild var otroligt duktig på handarbete. En virkning eller stickning var alltid nära till hands och hon försåg hela familjen med stickade klädesplagg. Sömnad och vävning var också ett stort intresse. Hon såg också alltid till att maten stod på bordet då barnen kom hem från skolan. Alfhild var en djurvän av rang där hundar hade en speciell plats i hennes hjärta. Många gånger under sin barndom var hennes pappas gråhundar hennes enda sällskap.

Mamma hade alltid dörren öppen och världens godaste fläskpannkaka i ugnen. Hon trivdes allra bäst i sorlet av familjen, barnen, barnbarn och hundarna. Då satt mamma bara och njöt. Hon var alltid omtänksam och vårdande, att man hade ätit pizza innan besöket var ingen ursäkt: “de e fäll int nån rektun mat” fnyste mamma och resolut serverade vad som stod på spisen. Mamma och pappa hade en särdeles ålderdom där de på tu man hand tillbringade månader i sträck uppe i stugan och bara mådde gott.

Mamma är i stor sorg saknad, men för alltid bevarad i många vackra minnen.

Annons

Sonen Peter Svensson

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy