I den tredje perioden i lördagskvällens hemmamatch hämtade Leksand ikapp ett 0–2-underläge mot Luleå.

Justin Kloos dubbla mål tog matchen till förlängning och senare straffar, där gästerna vann med sitt enda straffmål efter att LIF missat sex raka.

Men slutdelen av matchen innehöll inte bara målmässig dramaturgi.

Halvvägs in i den tredje perioden fick Leksandsbacken Calle Själin rejält ont sedan Jack Connollys stenhårda slagskott träffat honom i knävecket på vänsterbenet.

Jämtlänningen gick först ned i isen, men tog sig sedan upp för att hjälpa lagkamraterna att freda sitt mål när Luleå tryckte på i vad som för Själin måste ha känts som en evighet.

Först efter 50 sekunder kunde hemmalaget äntligen få pucken ut ur zon, och Calle Själin stapplade till Leksandsbåset för att bli omplåstrad av fysioterapeuten Per-Ivar Andersson.

– Just där i stunden trodde jag benet flög av (skratt). Det tog lite illa skottet, men jag kom tillbaka, säger Calle Själin efter 2–3-förlusten.

– Typiskt att när man väl får ett skott på sig så blir pucken kvar i zon. Min enda tanke var väl att parkera framför mål och stå still, så fick de andra fyra åka och jaga.

Calle Själin kom ut till mixade zonen efter matchen med lindat vänsterknä.

– Men just nu är det lugnt. Det ska nog inte vara nån fara. Det gäller att linda knäet och köra på med is så går det förhoppningsvis bra.

Hans lagkamrater, fansen och hela Leksands IF som förening lär hålla tummarna för att så blir fallet för den färske Tre Kronor-spelaren.

Med fem ordinarie backar på skadelistan för närvarande – Johan Fransson, August Berg, Jonas Ahnelöv, Tobias Ekberg och Patrik Norén – har laget knappast råd med fler blessyrer på försvararna.

Häromdagen berättade Jonas Ahnelöv för Sporten om hans olyckliga skottblockar i höst, som tvingat 33-åringen att lämna isen i ett par matcher.

– Ja, jag fattar inte. Jag har skydd över hela jävla kroppen. Ändå letar sig den (pucken) in under. Hur fan är det möjligt? Vissa träffar perfekt.

Calle Själin har klarat sig lindrigare undan, men fascineras även han över hur den där stenhårda gummitrissan borrar in sig i köttet gång efter annan.

– Ja, det är som att pucken lyckas hitta de där små luckorna. Ibland tar det lite bättre, ibland helt fel. Inte mycket att göra.

Vad händer i kroppen i en sån där smäll du åker på?

– Det blir som paniksmärta. Sen tog jag mig till båset och fick vila nån minut. Efter det var det inga problem att fortsätta spela klar matchen.

Även om klyschan som lyder ”blåmärken försvinner, men poängen består” slog in på Calle Själins uppoffrande spel – 20 sekunder efter han åkt ut till båset kontrade Leksand och Justin Kloos in 2–2 – brände LIF chansen till bonuspoängen mot Luleå.

I förlängningen misslyckades de blåvita med att göra mål, trots två minuter i spel fyra mot tre, och i straffläggningen fick de heller inte pucken i nät – trots sex försök.

– Synd, vi gör en jäkla bra upphämtning och det är starkt att ta sig tillbaka efter 0–2 mot Luleå. Men straffar är ju lite av ett lotteri, säger Calle Själin som också fick ge sig i ”familjematchen” mot äldre brodern Pontus Själin som satte 1–0 för Luleå.

– Jag såg först inte att det var han (Pontus) som gjorde mål, fast jag var inne på isen då. Det är ju klart att han får en felträff och får in pucken, han kan ju inte göra mål på nåt annat sätt (skratt).