”Den här dagen, varje månad, var vi alla vänner. Så gott det gick skyddade vi Lillemor och hennes kissiga byxor. Vi bildade en ring runt Berit som alltid hade grålortiga, nötta underkläder. Det hade hänt att Vanhainen, med ett hånfullt leende, viftat med byxorna i luften och gastat, renlighet flickor, renlighet! Berit grät av skam. Nakna med uppdragna knän placerades vi i varsitt mycket litet badkar. Dessa stor i rader. Tio i varje/…/ Sedan vrålade Vanhainen ut sina instruktioner så det ekade i det kakelklädda rummet. /…/Avslutningen var värst av allt. Vi skulle ned i en fyrkantig bassäng med iskallt vatten. Den var ganska djup. Alla bottnade inte. De flesta kunde inte simma.” (ur: Vem har sagt att allt ska vara roligt, s. 99)