Någonting är bättre än ingenting, men jag kan ändå se tydliga problem med det förslag till gårdsförsäljning som presenterades i dagarna.

Utredare: Gårdsförsäljning av alkohol kan tillåtas (8 december)

De minsta producenterna är de som har störst vinning av gårdsförsäljning, men ju mindre producent, desto mindre resurser över som kan fokusera på sysslor utanför själva produktionen.

Att begränsa gårdsförsäljningen till studiebesök och likande istället för att tillåta spontan handel gör att den största fördelen med gårdsförsäljning för en mindre producent försvinner, då den lokala kundkretsen, som ändå får sägas utgöra en huvuddel av dessa producenters marknad, inte kan göra sina spontana inköp direkt från producenten.

En som bor på den jämtländska landsbygden eller i ett mindre samhälle får alltså fortsättningsvis ta bilen till Systembolaget istället för att promenera eller åka en kortare sträcka till bryggeriet. Det rimmar inte heller särskilt väl med miljötänkandet.

Läs även: Slaget om tappen utreds – därför stannar lokala ölen inne i krogarnas kyl (19 november)

I förslaget dras det en obegriplig gräns vid en årsproduktion på mindre en halv miljon liter per år för ölbryggerier som vill ha gårdsförsäljning. De största mikrobryggerierna producerar strax under eller strax över en miljon liter per år, de minsta industriproducenterna av öl har en årsvolym på runt 20 miljoner liter per år. Att i förslaget om gårdsförsäljning helt exkludera de största, äldsta och mest välkända mikroproducenterna i Sverige, som Jämtlands bryggeri i Pilgrimstad, gör ingen mindre producent en välgärning, snarare tvärtom.

Det största problemet för de små producenterna i Sverige är att de inte kan bli lite större producenter. Hela alkoholmarknaden i Sverige är dysfunktionell som kombinerar planekonomisk försäljning med fri företagsamhet. Resultatet är att små producenter finns i det lokala sortimentet på en handfull butiker i sitt närområde men sedan har få eller ingen möjlighet att växa sig ur det.

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

Hoppet för många är att vinna en offert till TSLS- sortimentet (tillfälligt, småskaligt, lokalt sortiment) som kan innebära nationell profilering under en begränsad tid. Då ska producenten ha tur att vara skicklig på att framställa just den produkt som efterfrågas och då Systembolaget inte brukar ha så trendkänsliga trender så är det bäddat för att gynna en viss typ av produkter.

Det är sant att gårdsförsäljning skulle gynna turismen och företagsamheten men ändå är effekten av gårdsförsäljning marginell, vill man verkligen främja näringen så behöver man adressera elefanten i rummet – monopolet.

Vurmandet för monopolet är det som stympar hela frågan om gårdsförsäljning och som givetvis är pudelns kärna.

Antalet producenter i Sverige är cirka 800. Systembolagets försäljning i det småskaliga sortiment har ökat från 0,3 procent till drygt 1 procent sedan 2014. Den inhemska försäljningen av hantverksprodukter är alltså inte större än så.

Tittar man dessutom i produktionsvolym så är den nära oförändrad sedan ett flertal år för de stora mikroproducenterna, trots att trenden är starkare än någonsin så är stagnationen ett faktum. Systembolaget upprätthåller status quo men främjar inte företagsamheten. Mycket i utredningens förslag är luddigt och oklart formulerat, det kommer tyvärr bädda för godtyckligt bestämmande i kommunerna.

Jag skrev min första debattartikel om gårdsförsäljning redan för tolv år sedan, tyvärr har det inte rört sig särskilt mycket vare sig inom politiken eller i lagstiftningen även om marknaden och köpvanorna har gjort det.

Joel Nordkvist (M) gruppledare Moderaterna Östersunds kommun