Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Alsenbygden

Minnesord: Paul Rengmyr, Värmon

En mångsidig och älskad konstnär lämnade oss när Paul Rengmyr, Värmon, gick bort ett par veckor före jul.

Annons

Paul föddes i Niemisel i Norrbotten, där hans far Einar var pastor i Svenska Missionsförbundet. Som så många pastorsbarn fick Paul uppleva flera flyttar och bostadsorter – från Norrbotten till Vilske-Kleva i Västergötland, Åkersberga, Sollefteå, Skellefteå. På 1960-talet landade han slutligt i Värmon vid Alsensjön.

Att möta naturen på dess egna villkor var en nödvändighet för Paul. Det kunde handla om att ge sig ut i fjällen tillsammans med brodern Yngve och leva på hjortron och fisk. Gärna i Skäckerfjällen där det inte var så många andra vandrare. Eller bege sig på långfärd med kanadensare i Lapplandsvatten.

Yrkesmässigt var skogen Pauls främsta arbetsplats. Han körde processor, och han var en mästare med motorsåg och planteringsrör. Arbetskapaciteten tycktes sakna gräns.

Annons

Men Pauls främsta identitet blev ändå konsten, där mamma Laida var en stark supporter. Redan i 20-årsåldern hade Paul kommit in på Berghs Reklamtekniska Skola i Stockholm, där han gick ut som ”tvåa”, alltså bedömd som näst bäst i sin kurs.

Annons

Men att gå vidare på den bana som skolan främst syftade till föll inte Paul i smaken. Han köpte i stället en Crescent med bockstyre och cyklade hem till föräldrahemmet i Skellefteå. Just cyklingen kom att bli ett av hans kännemärken. Från Värmon kunde en cykelutflykt till exempelvis Wikners i Persåsen, med fika eller lunch, vara en självklar dagstur.

I konsten fick Pauls outsinliga brunn av kreativitet utlopp, i utforskandet av tekniker och uttryck. Tempera, gouache, experiment med emulsioner, olja, collage, träsniderier, monotypi… han var också en suverän tecknare.

Paul målade både strikt naturalistiskt och starkt stiliserat, symbolistiskt. Fjällmiljöer i känsligt fångade färger, egensinnigt designade fåglar med personliga uttryck. Hackspettar? Ugglor? Han ställde gärna ut i lokaler vid sidan av etablerad gallerimiljö, där även mindre ”konstvan” publik mötte upp. Små kaféer i byarna, Frösövallen, och förstås mysiga Tängtorpet i den gamla ladugården.

Att möta Paul vid någon av hans utställningar var en speciell upplevelse. Han broderade villigt vidare kring sina verk, i slingrande associationsbanor och verbala saltomortaler. Som sökte han själv i efterhand förstå, vad det var han hängt upp där på väggen. Och besökarens tolkning var minst lika mycket värd som hans egen. Filosofiska kommentarer, gärna med lätt humoristisk krydda, rann ur Paul som vattnet i en porlande fjällbäck: ”Jag har inte lyckats göra fjällen rättvisa ännu. Men jobbar på det… jag kan klappa en dvärgbjörk på nävret och säga ’tjena, vännen’. Då blir jag en organisk enhet som går upp i skapelsen och berikar den… fjällbjörken berikar mig, jag berikar fjällbjörken”.

Sin sista utställning hade Paul på Härke Konstcentrum hösten 2018. Och nya idéer fortsatte även därefter att pocka på genomförande. Men orken räckte inte till att förverkliga alla, konstaterade Paul med viss besvikelse mot slutet.

Sett över livscykeln hade det ändå blivit en hel del utforskat. Och de egensnidade träänglarna var fina att ha vid sängen den sista tiden.

Hans Månsson

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy