Annons

Annons

Annons

Annons

Jämtlands län

Debatt
Gör det svenska försvaret samma fel igen?

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Från Folk och Försvar citerades ÖB: Sverige saknar vapen och ammunition.

Som f d officer och med logistik, bland annat uthållighetsfrågor, som specialitet, reagerar jag på ÖB:s uttalande. Inte så att jag häpnar, utan mer att jag förundras över att detta problem fortfarande existerar.

Tyvärr har det svenska försvaret sedan 1970-talet haft sådana brister att man verkligen kan ifrågasätta om vi någon gång har levt upp till fastställda målsättningar främst beträffande uthållighet.

Roine Carlsson (försvarsminister 1985–91) visste nog inte hur rätt han hade när han talade om ”Stora plåtschabrak som marinofficerarna ska få glänsa på är inget vi skall satsa på…” Inte så att han ringaktade officerarna, utan han ansåg att plåtschabraken var onödigt dyra.

Annons

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

Annons

Det svenska försvaret har alltid haft en strävan att förse sig med kvalificerade vapensystem, egentillverkade eller importerade. Oftast efter mycket långa planerings- och anskaffningsprocesser. De har då utgjort symboler för tekniskt kunnande och kompetenser på framkant och har kunnat visas upp för den egna befolkningen och omvärlden.

Däremot har man haft betydligt svårare att få pengarna och viljan att räcka till kvalificerad ammunition, robotar, torpeder med mera i tillräcklig mängd, men också till mängdmateriel som handeldvapen, personlig utrustning och fordon som motsvarar de från tid till annan fastlagda målsättningarna.

Stora brister har också funnits när det gäller underhåll och reservdelar.

Dessutom har logistiktjänsten (underhållsförbanden med sina uppgifter) legat i efterhand och präglats av en omfattande hattighet med ett stort antal beslut om förband som aldrig kommit till skott eller levt endast under kort tid.

Att det blivit så här beror på höga målsättningar, men när det gäller de tråkiga delarna som mängdmateriel och uthållighet har inte resurserna räckt till. Lägg därtill de obligatoriska budgetnedskärningarna. För att inte glömma den ohämmade resursmassaker som skedde under 1990- och -00-talen.

För att kunna upprätthålla anbefalld uthållighet krävs ett omfattande stöd av militära förband och myndigheter, men också från det civila samhället. Man kan därför kraftigt ifrågasätta upprättandet av nya regementen som används som symboler för vår satsning på förbättrad värnkraft, men som kommer att vara färdigupprättade i slutet av 2020-talet och då med mycket ringa slagkraft (lokalt rekryterad lätt infanteribataljon) och utan i dagsläget planlagt understöd.

Jag måste ställa mig frågan: gör vi inte samma fel igen? Hoppas att de ny/återupprättade förbanden ges möjlighet att växa till något som kommer att vara användbart och med betydligt större slagkraft. Och glöm inte uthålligheten!

Björn Wibom, Frösön

Annons

Annons

Till toppen av sidan