Bilder på urblåsta hus, skadade och döda. Filmsekvenser med raketexplosioner och vittnesmål från mörka källare där människor trängs för att komma undan bomberna. Skräcken.

Bilder på familjer, barn och föräldrar i en desperat massflykt som det inte gick att föreställa sig för en och en halv vecka sedan.

Videoklipp som berättar om kamp och modet att försvara sitt land och rätten att själv bestämma över sitt liv.

Jag går omkring med en ständig känsla illamående och får tårar i ögonen när bilderna från Ukraina rullas upp.

Att vi liksom många generationer före oss tvingas uppleva hur en enväldig president med oinskränkt makt formar sig en egen världsbild?

Och använder sin krigsmaskin för att uppfylla den. Utan att folk i hans närhet har modet att stoppa galenskapen.

På ÖP har vi försökt ge råd hur man på bästa sätt svarar på barns oroliga frågor om kriget. Hur gör vi med vår egen oro och rädsla?

Frågan som förföljer mig är varför? I vår livstid, med all kunskap och informationsteknologi.

I en del av världen vi kanske trodde var upplyst. Hur kunde vi vara så korkade att tro att det inte skulle kunna hända igen? Så onödigt. När ödesfrågor redan finns så det räcker, med klimathot och pandemi?

Vi har sett tecknen komma, med trollfabriker, förgiftningar och påhittade fakta men förstod inte vart det ledde.

”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå” heter en mycket aktuell föreställning som Estrad Norr just nu turnerar med i länet.

Jag läser programförklaringen ”en svart komedi om hur en snöboll kan bidra till att starta en ostoppbar lavin på nätet. Kampen mellan tillit och misstro. Om en blind fläck i vår tid.”

Kanske kan lite svart humor lindra ångesten?

Om jag var journalist i Ryssland och då bara publicerade den korta meningen om ”att ett krig rasar i Europa. Det startades när Ryssland gick till attack och invaderade Ukraina” hade jag hotats av åtal.

Myndigheten Roskomnadzor som sysslar med att kontrollera och censurera ryska medier har fått order om att förbjuda orden ”krig”, ”attack” och ”invasion”. Enligt presidentens uppfattning så är det bannlysta fejkord.

Ryska medier får inte heller berätta om stridsmoral eller antal dödade soldater. Tillåten rapportering är enbart information från officiella ryska källor som försvarsministeriet.

När TV-tornet i Kiev träffades av ryska raketer i tisdags så fick morgon-TV tittare i Ryssland se inslag om att Ukrainaborna själva spränger sin huvudstad.

Facket för oberoende journalister i Ryssland vågar protesterar och beskriver Roskomnadzor som ett ”Sanningsministerium”.

Och - jag inser att det är svårt att samla alla tankar och frågor om kriget till en slutsats - så är det ändå i modet jag vill att den här krönikan ska sluta.

I en hyllning till alla som trots all rädsla och lidandet står emot och kämpar. Just nu är vi många som är beroende av att ni orkar hålla ut.

Kriget är en tragedi för Ukraina men också en kamp emot ”Sanningsministeriet” som samhällsidé.

Läs mer

Hans Lindeberg: Ett fint år för ÖP ger trygghet i vår lokala journalistik

Hans Lindeberg: När den som vill ta makten över sjukvården skriver nej tack till vaccin är det rätt att fråga varför

Hans Lindeberg: Nu knyter vi näven i fickan för en ny ÖFK-säsong - följ den i ÖP