När inte allt går som på räls utan något oväntat dyker upp och överraskar får direktsändningar som allra mest nerv.

Det som gör att vi plötsligt studsar till framför digitalskärmen.

Den här veckan såg jag ett sådant ögonblick.

Ni vet hur det brukar se ut. Programledare som läser nyheter med blicken rakt in i kameran. Sittande vid ett bord framför stora skärmar där olika nyhetsbilder rullar.

Nyhetsprogram har ofta sin egen fastlagda ritual. Just därför är det så intressant när något oförutsett ändrar upplägget.

Knäppa saker som råkar hända i nyheterna har blivit något som vi gärna skrattar åt.

På nätet är Youtube fullt av klipp på programledare som drabbas av skrattanfall eller glömt knäppa kavajerna, folk som ovetande promenerar förbi framför kamerorna och väderkartor som absolut inte visar vad meteorologerna snackar om.

Den här veckan skrevs ett helt nytt kapitel i tv-historien om "när det oväntade händer" i en nyhetssändning. Det handlar inte längre om dråpligheter att skratta åt utan dödligt allvar.

Journalisten Marina Ovsiannikova arbetar som redaktör på den statliga ryska tv-kanalen Första Kanalen One.

Hon har alltså själv ansvaret för att planera nyhetssändningarna och bestämma vilka nyheter som skickas ut till ryska tv-tittare.

Åtminstone i teorin. I praktiken är det Vladimir Putins regim som styr över vilken verklighetsbild som förmedlas.

En av krigets obesvarade frågor är hur mycket vanliga ryssar får veta om vad som pågår i grannlandet Ukraina. Och hur många ryska medborgare som faktiskt stödjer Putins krig?

I tisdags fick nyhetsredaktören Marina Ovsiannikova nog av att tvingas förmedla uppenbara felaktigheter och lögner.

När Första Kanalens nyhetsuppläsare som vanligt var i full färd med att läsa ryska statens förprogrammerade nyheter gick Marina Ovsiannikova plötsligt in i studion med en stor vit textad skylt.

Hon ville förklara för kanalens alla tittare vad som pågår.

"Tro inte på propagandan. Här ljuger de för dig" löd texten. Den inleddes med orden "No War. Russians against war" textat i stora boksträver.

Vad tittarna tänkte går inte att veta men genomslaget runt om i världen var brutalt. Om ni har följt nyhetsrapporteringen den senaste veckan så kommer ni nog ihåg bilden från kuppen i tv-studion.

Med sin protest satte Marina Ovsiannikova betydelsen av en avgörande fri och oberoende journalistik i blixtbelysning.

I ett filmat inlägg på sociala medier bad Ovsiannikova samtidigt sina tittare om ursäkt för alla falska nyheter hon tvingats sända ut genom åren.

Efter sändningen greps hon och dömdes till böter. Nu riskerar hon åtal för brottet förtal av ryska armén som kan ge upp till 15 års fängelse.

I Sverige tar vi för det mesta pressfriheten för självklar även när utvärderingar efter pandemin visat hur myndigheter mörkade offentliga uppgifter om smittspridning och dödsfall.

Bara något hundratal mil bort är priset för journalister som drivs av att berätta sanningen betydligt högre.

Som publicist känner jag just nu mycket stolthet och beundran för hur mina kollegor riskerar allt när de gör sitt jobb i krigets djupa skugga.

Läs mer

Hans Lindeberg En krönika om modet att kämpa emot ”Sanningsministeriet” som samhällsidé

Hans Lindeberg: Ett fint år för ÖP ger trygghet i vår lokala journalistik

Hans Lindeberg: Nu knyter vi näven i fickan för en ny ÖFK-säsong - följ den i ÖP